Författare: karin

Stockholm 2016-09-22

Svar på de två kopplade remisserna avseende:

• Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning COM (2016) 482 om ansvarsfördelningsförordning. Diarienummer: M2016/01052/Kl

• Europeiska kommissionens förslag COM (2016) 479 om LULUCF-förordning. Diarienummer: M2015/03034/Kl.

Miljö- och energidepartementet har skickat två remisser om förslag från kommissionen om ansvarfördelningsförordning (ESR) samt markansvändningssektorn (LULUCF). Tillsammans med remisserna skickades även ett meddelande från kommissionen om en europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet. Svenska Trädbränsleföreningen har följande synpunkter:

För att nå målen om minskade utsläpp av växthusgaser ser Svenska Trädbränsleföreningen positivt på att reducera utsläppen inom ansvarfördelningssektorn med 30 %. Egentligen behövs det ännu större minskningar för att nå målet om maximalt 1,5 graders uppvärmning. Det är också tveksamt om bördefördelningen verkligen är kostnadseffektiv. Länder med stora fossila utsläpp måste få krav på sig att minska dessa.

I förslaget om ansvarsfördelning (ESR) anges att medlemsstaterna själva ansvarar för att utforma en nationell politik som säkrar uppfyllelsen av det nationella målet. Det kan man kanske säga att Sverige redan gjort då Miljömålsberedningen tagit fram förslag till En klimat och luftvårdsstrategi för Sverige (SOU 2016:47). Det är positivt att medlemsstaterna har självbestämmande, men det förutsätter såklart att Sverige även fortsättningsvis har möjlighet att beskatta fossila koldioxidutsläpp. Sverige har lyckats väl med att få en fossilfri uppvärmning genom att fossila utsläpp beskattats, och det är förvånansvärt att inte fler länder tagit efter detta. Här har ju bevisligen Sverige gått före på ett lyckosamt sätt.

När det gäller ESR är transportsektorn en viktig sektor att beakta då mycket av utsläppen sker här. Vi anser att alla olika typer av förnybar energi krävs för fossilfrihet för våra fordon. Biobaserade drivmedel måste fortsatt kunna spela en viktig roll i transportsektorn i hela EU, om vi tillsammans ska lyckas minska utsläppen. Här krävs stabila och långsiktiga regler och en politik som kan bidra till att stärka biodrivmedlens konkurrenskraft. Andelen biobränslen i transportsektorn väntas öka från 15 till 23 procent fram till 2018 i Sverige. Och detta är i reella tal, inte någon form av dubbelräkning. Samtidigt har mängden biobränsle som produceras av svensk biomassa, som kommer från svenska bönder och skogsbrukare, inte ökat alls. Detta betyder att beroendet av importerade biobränslen och råvaror har ökat. Är detta verkligen ett bra resultat? Med en tydligare politik hade med stor sannolikhet mer inhemska bränslen nått marknaden.

Vi vill i samanhanget påpeka att avståndsbaserade vägavgifter inte är ett effektivt styrmedel. Det leder till att skrymmande och lågvärdiga råvaror, såsom oförädlade trädbränslen, blir så dyra att transportera att de får ligga kvar i skogen. Det gör att råvarubasen för den biobaserade ekonomin minskas i onödan. En avståndsbaserad avgift ger inte heller några incitament att minska de fossila utsläppen genom att nyttja förnybara drivmedel eller annan koldioxidneutral energi. Sverige är ett avlångt land och därmed blir avståndsavgifter en nationell konkurrenshämmare. Det leder också till stor administrativ börda.

Den globala efterfrågan på råvaror i allmänhet, och biobaserade råvaror i synnerhet, väntas öka kraftigt under de kommande årtiondena. Detta drivs av den allmänna tillväxten och befolkningstillväxt, men också av det faktum att biobaserade råvaror gradvis förväntas ersätta fossila och andra icke-förnybara alternativ på grund av politiska mål. Så, en viktig utmaning globalt är hur vi hållbart kan öka produktionen av förnybara råvaror från jordbruksmark och skog för att bekämpa klimatförändringarna. EUs skogar kompenserar redan idag för 13 procent av de fossila växthusgasutsläppen genom inlagring i växande skogar men framförallt genom undvikta utsläpp i andra sektorer genom substitution av material och energi. Det är viktigt att alla tar sitt ansvar att minska de fossila utsläppen. Omställning behöver genomföras av alla länder och i alla sektorer. Och det är viktigt att uppmärksamma skogsråvarans bidrag till substitution.

Det är lämpligt att hantera LULUCF-sektorn som en separat pelare skiljt från ESR och handelssystemet (EU ETS) då LULUCF-sektorn har särskilda förutsättningar. För det första är inte noggrannheterna inom denna sektor möjlig att mäta på samma sätt, och för det andra ska inte eventuella upptag av koldioxid här minska ansträngningarna att reducera fossila utsläpp inom ESR och ETS. Ett uteblivet fossilt utsläpp är alltid positivt. Då Sverige och andra länder redan rapporterar utsläpp och upptag inom LULUCF-sektorn under Kyoto-protokollet ser vi inte det som problematiskt att även rapportera till EU. Dock är det viktigt att regelverken leder rätt och inte innebär onödig administration.

Trädbränsleföreningen menar därför att det inte ska vara möjligt att spara skog i skogen för att få en kortsiktig klimatnytta, utan att skogen ska nyttjas för att ge förnybara produkter och förnybar energi. Ett aktivt och hållbart skogsbruk bidrar bättre till klimatomställningen än en tillfällig ökad inlagring av kol i skogarna. Det är bra att kolneutralitetsfrågan nu blir löst genom att LULUCF inkluderas i EUs lagstiftning, då dubbelräkning av utsläpp inte ska ske. Frågan är dock hur import ska hanteras. Trädbränsle­föreningen ser även positivt på förslaget då det visar att biogena växthusgasutsläpp behöver hanteras på makronivå

Trädbränsleföreningen kan dock inte acceptera att EU skall kunna styra hur medlemsstaterna sätter sina referensnivåer och därigenom bestämmer ländernas avverkningsnivåer. Det kan resultera i ren planekonomi som skulle sätta marknadsekonomi och andra miljöstyrningssystem ur spel och ge skogsnationer ett starkt motiv att lämna EU-samarbetet. Trädbränsleföreningen anser att eventuella referensnivåer, liksom skogspolitik i övrigt, måste vara en nationell angelägenhet. Referensnivåer ska därtill vara aktuella och vi anser att kommissionens förslag om att basera beräkningarna på skogsbruksmetoder (och politik) som gällde fram till 2009 står i stark motsättning mot en kontinuerlig utveckling av politik så väl som skogsbruksmetoder. Idag avverkas ungefär 60 % av skogstillväxten i EU och att ha referensnivån som business-as-usual kommer ge en alltför liten mobilisering av träråvara vilket är helt tvärtemot EUs mål om en fossilfri bioekonomi. Det är viktigt att förstå, respektera och ta hänsyn till de skillnader i villkor för skogsbruk som finns i olika medlemsstater. I detta avseende kan svensk kunskap och erfarenhet av bioenergi och hållbar skogsförvaltning vara användbara och fungera som en inspiration för andra.

LULUCF-regelverket får inte hindra en långsiktig ökad hållbar produktion av bioenergi och förnybara produkter från skogarna. Det är inte bara klimatsmart att öka nyttjandet av förnybara råvaror utan det är också bra för sysselsättning, tillväxt och regional utveckling. European Forest Institute visar att länder såsom Sverige, Tyskland och Finland som har en stor andel träbiomassa i energisektorn, därtill har en stor produktion av träprodukter (papper, sågat etc.) samtidigt som kollagren i de växande skogarna är höga och ökar. Genom god skogsskötsel kan skogarna fylla flera olika behov samtidigt. Det är oerhört viktigt att regelverket ger incitament för ökad produktion av råvara som kan ersätta fossila och icke-förnybara råvaror och att olika förutsättningar finns i olika medlemsländer.

Det går därför att ifrågasätta varför det ska vara ett tak för de åtgärder som görs inom skogsbruket för att öka kolinbindningen och var det i så fall ska ligga. Om man ska ha ett tak ska det vara relevant och leda till att minskaningar av fossila utsläpp sker inom ESR. Det kan också ifrågasättas varför basåret för kalkyler av detta tak enligt artikel 8.2 (bilaga 3) ska vara år 1990. Detta då Kommissionen samtidigt föreslår en uppdatering av referensår för att bokföra utsläpps- eller upptagsförändringar från brukad åkermark, brukad betesmark och brukad våtmark (artikel 7). Att använda en period i stället för ett enskilt basår som referens innebär att mellanårsvariationer jämnas ut och detta fenomen torde gälla både inom jordbruks- som skogsmark.

På det hela taget är Trädbränsleföreningen emot förslag att placera flera viktiga bestämmelser i delegerade eller genomförande akter, både i ESR och i LULUCF. Det minskar transparensen betydligt, vilket är negativt för den demokratiska processen.

Utan en konsekvent bioenergipolitik i syfte att utnyttja biomassa, som är en hållbar, förnybar och vanligtvis inhemskt producerad naturresurs, blir det mycket svårt och dyrt att nå EUs klimatmål efter 2020.

 

Svenska Trädbränsleföreningen

 

Karin Vestlund Ekerby

Svenska Trädbränsleföreningens svar:

BioenergySurvey2016

 

Stockholm 2015-08-31

Remissvar avseende Miljö- och energidepartementets remiss av rapporten: Förslag till svensk tillämpning av nära-nollenergibyggnader (Dnr M2015/2507/Ee).

Svenska Trädbränsleföreningen är en branschförening för svenska producenter av trädbränsle till energiproduktion och som råvara till förädlade bränslen såsom briketter, pellets och pulver. Medlemmarna är alltså bioenergins basindustri. Föreningen bildades 1986 och har till uppgift att verka för ökad användning av trädbränsle. Föreningens medlemmar producerar och levererar ungefär 80 % av det trädbränsle som säljs på den svenska kommersiella marknaden.

Då vi representerar producenter av förnybar energi har vi svårt att se varför vårt bränsle ska missgynnas i jämförelse med andra förnybara energikällor. Definitionen om ”fritt flödande energi” kan vi inte acceptera och varför missgynna biobaserad fjärrvärme såsom nu sker i så kallad ”köpt energi”?

Ved kan visserligen ha alternativ användning men det här styr marknaden bra i Sverige idag. Det mest värdefulla timret går till sågverk, det som passar för massa- och papperstillverkning används där och sedan finns t ex skogsbränslen och biprodukter från skogsindustrin som är bra att elda med. En stor del av dagens trädbränsle har idag inget annat användningsområde, och det vore förödande att missgynna denna bransch idag då den med all sannolikhet behöver delta som en producent av bioråvara i det framtida biobaserade samhället.

 

Svenska Trädbränsleföreningen

Karin Vestlund Ekerby

Remissvar från Svenska Trädbränsleföreningen avseende Förslag på åtgärdsprogram för Bottenvikens vattendistrikt 2015-2021. Dnr 537-9859-2014.

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2015.04.28

Vattenmyndigheten Bottenviken har en remiss av Förslag på åtgärdsprogram för Bottenvikens vattendistrikt 2015-2021. Svenska Trädbränsleföreningen har följande synpunkter på rubricerad remiss:

Svenska Trädbränsleföreningen är en branschförening för svenska producenter av trädbränsle till energiproduktion och som råvara till förädlade bränslen såsom briketter, pellets och pulver. Medlemmarna är alltså bioenergins basindustri. Föreningen bildades 1986 och har till uppgift att verka för ökad användning av trädbränsle. Föreningens medlemmar producerar och levererar ca 80 % av det trädbränsle som säljs på den svenska kommersiella marknaden.

Det är ett mycket omfattande samrådsunderlag med bedömningar och åtgärdsförslag på såväl nationell nivå som nedbrutet på enskilda avrinningsområden och lokala vattenråd som remitterats. Det gör hela processen och samrådet svårgenomträngligt. Inledningsvis konstaterar dock Svenska Trädbränsleföreningen att det är viktigt med tillgång till bra vatten men att frågan om vad som är naturligt försurade vatten och vilka vatten som är försurningskänsliga inte verkar vara helt utrett. Vi ställer oss frågande till ett förvaltningssystem med kvalitetsbedömningar som utgår från ett opåverkat ursprungligt naturtillstånd som grund, där avvägningar mot andra angelägna samhällsintressen saknas.

Försurning, askåterföring och Skogsstyrelsen – åtgärd 7

Tanken med askåterföring är att upprätthålla markens pH, basmättnad och att därigenom förbättra kvaliteten på det vatten som rör sig från skogsmarken ut i omgivande vattenekosystem och grundvatten, men det finns omfattande kunskapsluckor vad gäller markens egen förmåga att kompensera för näringsförlusterna. Forskarna konstaterar att vittring av mineraler är svår att kvantifiera. Det finns även omfattande kunskapsluckor hur vittringen påverkas av markförhållanden och klimat. Markförsurning och näringsämnesförluster påverkar processer i marken som skulle kunna innebära att försurning och näringsbrist motverkas, och huruvida aska kan avhjälpa försurningen är inte heller klart. Det finns forskning av Anneli Ågren, Sveriges Lantbruksuniversitet, som tyder på att askan bör spridas i områden med pH kring 5,5 eftersom man där har störst chans att påverka. Vilka dessa områden är, är olika för olika delar av landet. De förslag till åtgärder som förs fram i Skogsstyrelsen – åtgärd 7 är styrning av olika slag, och ansvar för genomförande läggs på Skogsstyrelsen. Det ställs dock krav på åtgärder som inte korrelerar mot vetenskapliga underlag. Vi ifrågasätter därför effektiviteten av förslagen och vill lyfta de utmaningar som finns att hantera för Skogsstyrelsen. Bland utmaningarna kan nämnas att sameldning leder till brist på lämplig aska, logistiska problem och små tidsfönster för åtgärden, ökad körning med tyngre maskiner samt forskning som inte är entydig avseende behov och effekter på försurning och tillväxt. I samanhanget bör påpekas att ett ökat pH även kan förändra mobiliteten av gifter i mark och vatten.

Fungerande system för askåterföring finns och har funnits på flera håll i Sverige. Där det fungerar finns en kombination av medvetna markägare, askproducenter som väljer askåterföring även om det finns billigare möjligheter till kvittblivning av askan och tillgång till aktörer som kan sprida askan. Där det inte fungerar råder således brist på en eller fler av dessa faktorer. Askproducenterna kan exempelvis tvingas till kostnadsjakt av sina ägare. Vidare kan det råda brist på utrymme för askhanteringen, brist på askspridningsentreprenörer eller att man bedömer att kvaliteten på aska inte håller för transport och spridning. Sammanfattningsvis konstaterar därför Svenska Trädbränsleföreningen att fortsatt forskning samt fortsatt dialog med berörda aktörer, exempelvis inom ramen för Skogsstyrelsens Aktörsrådet, sannolikt är den mest relevanta och effektivaste åtgärden för att hantera frågan. Vi vill även påpeka att skogsbranschen också arbetar aktivt med försurningsfrågan i olika sammanhang, t ex genom arbete för att undvika allvarliga körskador och att brett tillämpa funktionella kantzoner mot vattendrag och sjöar.

Vi ser inte att det idag finns underlag för att begränsa GROT-uttaget från områden med försurningskänsliga marker. Och vi vill påpeka att bl a miljömålet Begränsad Klimatpåverkan är beroende av god tillgång på biobränsle. Som också antyds i texten är det inte säkert att askan alltid ska spridas där GROT-uttaget skett utan det kan finnas områden där askan behövs bättre. Med dagens låga olje- och kolpriser och god tillgång på avfall har dock efterfrågan på förnybar råvara minskat. Uttaget av avverkningsrester som GROT (grenar och toppar) ökar därför inte för närvarande, vilket påstås i texten. Vår förhoppning är dock att förnybara bränslen ska gynnas mer, så Sverige kan nå målet om nettonollutsläpp till år 2050, vilket i så fall kommer leda till ökat uttag. Emellertid är det inte relevant att ställa långtgående krav på åtgärder som inte med säkerhet når målet om bra vattenkvalitet.

 

Svenska Trädbränsleföreningen

Karin Vestlund Ekerby

Remissvar från Svenska Trädbränsleföreningen avseende Promemoria Vissa punktskattefrågor inför budgetpropositionen för 2016, Fi2015/1733.

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2015.04.28

Finansdepartementet har skickat en remiss av Promemoria Vissa punktskattefrågor inför budgetpropositionen för 2016. Svenska Trädbränsleföreningen har följande synpunkter:

Det som tydligt skulle stärka möjligheterna för en fortsatt ökning av biodrivmedel i Sverige är långsiktiga spelregler som skapar möjlighet för de företag som vill investera i en utökad produktion. De framtida affärsmöjligheterna finns i att bryta fossilberoendet. En sammanhållen politik där förnybara råvaror gynnas, för ett hållbart samhälle med minsta möjliga klimatbelastning behövs. Ett resurseffektivt och biobaserat samhälle, där fossila och andra resurskrävande material ersätts av bioråvara ger stor klimatnytta. Vi behöver använda mer av vår förnybara skogsråvara. För att nyttja de investeringar och den miljöpåverkan som produktionen av dagens transportflotta redan gett upphov till är det bra att arbeta för förnybara drivmedel som kan används i dagens bilar och i dagens distributionssystem.

Regeringen hävdar att dess ambition är att ge långsiktigt hållbara villkor för biodrivmedel. I så fall bör den svenska regeringen fortsätta använda koldioxidskatt enligt principen att förorenaren ska betala. För att bekämpa klimatförändringarna finns ingen orsak att ge fördelar för fossila bränslen, däremot bör förnybara energikällor främjas. Det framgår även av Lissabonfördraget att utvecklingen av nya och förnybara energikällor ska främjas (artikel 194.1.d). Sveriges skattelinje har varit mycket framgångsrik och lett till att vi ligger bäst till inom EU när det gäller förnybara bränslen i trafiken.

Svenska Trädbränsleföreningen anser att samma klimatmässiga styrning bör tillämpas oavsett energislag. Nu lagt förslag ger tyvärr ökade skillnader i kostnaden för utsläpp av koldioxid mellan företag inom utsläppshandeln och företag utanför. Även vad gäller drivmedel förekommer skevheter. Det hade varit bättre om koldioxidskatten höjts för drivmedel och inte energiskatten som nu föreslås, och i varje fall bör energiskatt på fossil gas som används som drivmedel införas.

EU-rättens statsstödsregeler sätter inga begränsningar i hur lite skatt som behöver tas ut på förnybara drivmedel. EUs statsstödsregler anger att det ska råda ungefärlig prisparitet mellan fossila och förnybara drivmedel. Den svenska skattenedsättningen har godkänts av EU. Den ska visserligen ses över med jämna mellanrum, men EU-kommissionen har inte haft synpunkter på att det förnybara är överkompenserat i Sverige i dag. EU tvingar således inte Sverige att höja skatten på förnybart.

Finansministern tillstår (Dnr Fi2015/2131) att styrmedlen för biodrivmedel under senare år inte varit tillräckligt långsiktiga och stabila för att få igång nödvändiga investeringar på området. Arbete ska därför pågå för att ta fram förslag till nya styrmedel som bättre ska tillfredsställa EUs statsstötsregler och ge långsiktigt goda villkor för hållbara biodrivmedel. Det låter ju bra men varför då lägga fram detta förslag. Ett förslag som inte kommer att ge några klimatvinster. Avsikten med förslaget är att åtgärda överkompensation för låginblandad etanol och E85. Samtidigt tillstår finansministern att ED95 inte överkompenseras. I remissen finns dock inget undantag för ED95, vilket är besynnerligt.

Frågan är även på vilket sätt E85 överkompenseras? Det är inte logiskt att räkna eventuell överkompensation på de priser som rådde i genomsnitt för fossildrivmedel under 2014. Varför ska någon som använder etanol 2016 betala för att någon annan möjligen betalade för lite två år tidigare? Med dagens priser är etanol knappast överkompenserat jämfört med bensin. Och vilka signaler sänder detta resonemang till producenter av etanol? Under 2016 kommer förbrukningen av E85 sannolikt helt försvinna, om inte priserna på de fossila bränslena av marknadsskäl skulle öka dramatiskt. Vem vågar satsa på produktion av förnybara bränslen med sådana förutsättningar?

Det är bra att regeringen insett att det svenska jord- och skogsbruket lever i en utsatt konkurrenssituation, och att näringarna i helhet bör kompenseras för den höjning som görs av energiskatten på dieselbränsle 2016. Men vilken kompensation finns om näringen använder förnybara bränslen istället? Nu liggande förslag tycks missgynna biodiesel. Och hur påverkas konkurrenssituationen längre fram i kedjan? Varken jord- eller skogsbruk kan gynnas av att livsmedels- och skogsindustrin får en ökad beskattning. Promemorian anger att ”Livsmedelssektorn och skogsindustrin förväntas få de största ökningarna av transportkostnader, dock bedöms konsekvenserna för livsmedelsindustrin bli begränsad eftersom transportkostnaderna utgör en relativt liten del av de totala produktionskostnaderna. Hur hårt åkerinäringen drabbas beror på i hur stor grad de förlorar marknadsandelar gentemot utländska åkerier. (s.41)” Tappar svensk livsmedels- och skogsindustri konkurrenskraft drabbas jord- och skogsbruket likväl som åkerierna. Ökade transportkostnader slår hårt mot skogsbränslen. Dessa bränslelaster är skrymmande och bilens lastförmåga i ton kan därför inte nyttjas fullt ut. Redan idag finns det en hel del skogsbränsle som får ligga kvar i skogen eftersom det inte är lönsamt att transportera dessa råvaror längre sträckor till förbrukningsanläggningar, och ute i skogen finns inga möjligheter till överflyttning till andra transportslag.

Tyvärr ger även förslaget om en extra uppräkning av skatterna, utöver KPI, på bränslen med två procentenheter en skattehöjning och som i praktiken även urholkar höjningen av återbetalning till jord- och skogsbruket. Uppindexeringen drabbar även biodrivmedel, så omräkningen är i första hand ett sätt att öka skatteintäkterna och inte ett sätt att hantera frågan om växthusgaser vilket anges i promemorian (s. 35).

Priset på bensin och diesel har sjunkit med två kronor under det senaste året för konsumenter. I enlighet med promemorians text så skulle således förbrukningen av dessa bränslen ökat drastiskt. Det gör den inte, enligt SPBI. En svag ökning av dieselförbrukningen kan konstateras men det gör inte alls att ”det föreligger ett samband mellan låga priser på fossila bränslen och hög drivmedelskonsumtion per bil och per capita (s. 39)”

I promemorian anges att biodrivmedel idag får göra avdrag för hela koldioxidskatten. Vilken ynnest, att få göra avdrag för en skatt på ett utsläpp som inte finns. Förnybara material ger ingen nettotillförsel av växthusgaser till luften. Vi har uppfattat att det är grunden för koldioxidbeskattningens uppbyggnad och att Sverige hävdar den linjen i EU.

 

Svenska Trädbränsleföreningen

Karin Vestlund Ekerby

Remissvar från Svenska Trädbränsleföreningen angående Åtgärdspaket för en energiunion (COM(2015) 80 final), M2015/611/Ee.

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2015.03.23

Svenska Trädbränsleföreningen, ST, har följande synpunkter på rubricerade meddelande från Europeiska Kommissionen. Vi har även kortfattat framfört synpunkterna vid samråd på departementet 13 mars.

Allmänt

En gemensam marknadsstruktur inom EU är mycket angeläget. Det gäller främst styrmedel, lagar och regleringar men även fysisk infrastruktur för de ledningsbundna energislagen.

Meddelandet anger först tre angelägna mål för energiförsörjningen:

• Bättre energitrygghet
• Hållbarhet
• Konkurrenskraft

ST anser att det effektivaste sättet att nå energitrygghet är en gemensam marknad med harmoniserade klimatrelaterade styrmedel och ett minimum av andra regelverk. Fokus skall alltså vara på en väl fungerande gemensam marknad med ett minimum av byråkrati och reglering och detta kommer då att resultera i europeisk konkurrenskraft och försörjningstrygghet.

Meddelandet anger därefter fem strategiska aspekter för att nå målen:

• Energitrygghet, solidaritet och förtroende
• En helt integrerad europeisk energimarknad
• Energieffektivitet
• En ekonomi utan kol och olja
• Forskning, innovation och konkurrenskraft

Vi upprepar att en harmoniserad marknad med gemensam klimatrelaterad styrning skall vara det främsta verktyget och det som krävs för att övriga aspekter skall kunna uppnås.

En utmaning för energiunionen blir att komma bort från alla nationella regelverk och ”offentliga ingrepp” som hindrar en gemensam marknad med harmoniserat regelverk. Medelandet ägnar stort utrymme åt detta. Man framhåller att många medlemsstater har reglerade energitaxor med priser som ligger under faktiska kostnader och säger att alla reglerade priser bör fasas ut. ST håller med. Man framhåller att skydd av konsumenter med svag ekonomi i stället skall ske via det allmänna välfärdssystemet.

Meddelandet framhåller att det viktigaste styrmedlet är EU:s system för handel med utsläppsrätter det vill säga klimatrelaterad styrning. Detta system skall vidareutvecklas med succesivt högre ambitionsnivå och faktisk påverkan.  ST tillstyrker.

Man hävdar att de beslut som redan fattats kommer att leda till ett pris på koldioxidutsläpp som motsvarar kostnaderna. Det låter bra men vi känner oss inte övertygade om den prognosen.

 

Särskilda synpunkter på det som närmast berör Trädbränsleföreningens verksamhetsområde.

Meddelandet noterar att det finns sektorer som inte omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter och för dessa sektorer måste nationella mål fastställas. Det sägs att mark- och skogsbrukssektorn kommer att införlivas i EU:s ram fram till 2030. Vi måste avvakta med synpunkter på denna del tills det föreligger mer konkreta förslag.

Meddelandet framhåller att uppvärmning och kyla är den största enskilda källan till energiefterfrågan i Europa och att stora effektivitetsvinster måste fångas upp när det gäller t.ex. fjärrvärme. Detta skall utvecklas i kommissionens strategi. Vi noterar att vi redan kommit långt med detta i Sverige och önskar att Meddelandet hade tryckt ännu hårdare på de potentialer som finns till effektivare uppvärmning med förnybar energi i flertalet medlemsländer. Vi måste avvakta vad som senare framkommer i kommissionens strategiutveckling.

Meddelandet har ett kort avsnitt om investeringar i bio-sektorn bl.a. i avancerade, hållbara alternativa biobränslen.  Det känns som ett avsnitt som tillkommit pliktskyldigast. Det sägs att EU måste ta hänsyn till bioenergins effekter på miljön, markanvändningen och livsmedelsproduktionen. Väl kända ambitioner men inget konkret!

Om avsnittet om bioekonomi är kort så är skrivningarna om Europas import och distribution av fossilgas så mycket mer omfattande. Här beskrivs behovet av mycket stora investeringar i nya transit-ledningar, terminaler och buffertlager för att minska beroendet av rysk gas. Vi vill ifrågasätta rimligheten av att alltför stora delar av EU-gemensamma medel satsas på detta. Med tanke på klimateffekter och omvärldsberoende är det mer motiverat att satsa gemensamma medel på utveckling av effektiv, inhemsk bioenergi och säker kärnkraft. Det senare i den omfattning och på de platser där kärnkraften redan är etablerad.

I ett avsnitt om forskning, innovation och konkurrenskraft sägs att energiunionen skall bli en motor för tillväxt, arbete och konkurrenskraft. Det låter bra. ST anser att det helt avgörande då är om man lyckas skapa en harmoniserad och gemensam marknad med fokus på klimatrelaterad styrning och enklast möjliga regelverk. Detta har vi redan framhållit ovan.

För Sverige är det viktigt att kunna behålla koldioxidskatten som styrmedel för de sektorer som inte styrs via handel med utsläppsrätter. Det är också angeläget att kunna behålla en god el-balans tillsammans med Norge och att skapa förutsättningar för effektivare lastbilstransporter som är nödvändiga för att få fram skogsbränslet.

Enligt uppdrag / Sven Hogfors

Svenska Trädbränsleföreningen, 105 33 Stockholm.   info@tradbransle.se    www.tradbransle.se

Remissvar från Svenska Trädbränsleföreningen angående promemorian ”Höjd ambitionsnivå i elcertifikatsystemet till 2020”, M2015/698/Ee.

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2015.03.05

Svenska Trädbränsleföreningen har följande synpunkter på det som sägs i promemorian:

Givet regeringens aviserade höjning av ambitionsnivån i elcertifikatsystemet till att Sverige skall finansiera 30 TWh ny förnybar elproduktion till 2020 jämfört med 2002 och att detta ligger fast efter förhandlingar med Norge tillstyrker vi att ambitionshöjningen sker genom en linjär upptrappning av kvoterna mellan 2018 och 2020.

När det gäller promemorians bedömningar av konsekvenserna av en höjd ambitionsnivå och en linjär upptrappning till 2020 så anser vi att analyserna är osäkra.

I den refererade analysen har enbart förändringar av elpris och därav förorsakade ändringar av elcertifikatpris kvantifierats. Andra faktorer har inte vägts in i analysen som således är i hög grad teoretisk.  Elpriset förväntas sjunka med ca 0,8 öre/kWh runt 2020 på grund av ökat utbud. Om elpriset går ner förväntas elcertifikatpriset stiga eftersom producenterna vill ha täckning för sina investeringskostnader. För vindkraft beräknas denna teoretiska ökning av elcertifikatpriset vara i storleksordningen 0,25-0,50 öre/kWh. Vi finner som sagt konsekvensanalyserna vara mycket begränsade, osäkra och teoretiska.

Promemorian föreslår att ändringarna av ambitionsnivå och kvotkurva skall träda i kraft 1 januari 2016. Både till detta och till förslagen i övrigt vill vi säga att det finns skäl för att den nyligen tillsatta energikommissionen ges möjlighet att lämna synpunkter och påverka förslagen så att frågorna kan belysas och sättas in i ett större sammanhang.

 

För Svenska Trädbränsleföreningen

Sven Hogfors, Styrelsens sekreterare