Stockholm 2017-08-23

Remiss av Naturvårdsverkets förslag till svenskt genomförande av direktiv (EU) 2015/2193 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar[1].

Dnr: M2017/01069/R.

Miljö- och energidepartementet har remitterat Naturvårdsverkets rapport: Genomförande av MCP-direktivet (Rapport 6765/2017). Svenska Trädbränsleföreningen är inte en remissinstans men väljer ända att lämna följande synpunkter:

Övergripande

Svenska Trädbränsleföreningen välkomnar det övergripande målet om en renare luft. Det är viktigt att eldning av fasta bränslen för energi sker med rätt metoder och rätt utrustning så det inte innebär onödig påverkan. Att inte senarelägga ikraftträdandet för befintliga fjärrvärmeanläggningar (5-50 MW) ser vi dock innebära tidspress och riskerar leda till alltför höga kostnader jämfört med de fördelar som liggande förslag anses ge.

Begränsningsvärden

Det antagna direktivet ska givetvis implementeras i svensk lagstiftning, men Naturvårdsverkets förslag innebär kortare tider för införandet av de nya reglerna, dvs en skarpare implementering än vad som krävs. Vi har inga synpunkter på definitionen av nya anläggningar och att de ska börja tillämpa kraven redan 20/12 2018. Det finns teknik som fungerar bra för att minska utsläppen.

Det är däremot märkligt att inte befintliga anläggningar ska kunna nyttja den framförhandlade tiden för övergång på det sätt som andra länder kommer att kunna göra. Naturvårdsverket motiverar sitt förslag med att ”genomförandet av MCPD ska bli så ändamålsenligt som möjligt”. Den kravskärpning som påverkar de svenska anläggningarna mest är de mycket kraftiga sänkningarna av villkorsnivåerna för stoft. Det ska noteras att detta missgynnar små fjärrvärme- och skogsindustriella pannor som eldas med fasta biobränslen, vilket står i strid med Sveriges strävan mot ett fossilfritt samhälle. Senareläggning av direktivets tillämpning för befintliga fjärrvärmeanläggningar med en installerad tillförd effekt av 5-50 megawatt (MW) med fem år bör medges även i Sverige. Det skulle innebära att dessa anläggningar har tid att förbereda och installera den utrustning för effektiv rening som gör att kraven nås. Liggande förslag med ikraftträdande 2025 för dessa anläggningar är ineffektivt då de ges för kort tid att planera och genomföra nyinvesteringar. Risken med förslaget är att svenska befintliga anläggningar får en högre kostnad än de i övriga länder till ringa nytta. Det är inte de medelstora förbränningsanläggningarna som orsakar det största bidraget till förhöjda halter stoft och dålig luftkvalitet. Och de konsekvenser som hänvisas till är tveksamma då Naturvårdsverket i sin rapport inte tagit till sig den nya information som SMED[2] tagit fram, med uppdaterade emissionsfaktorer, i sin konsekvensbeskrivning.

Den dispensmöjlighet som finns i direktivet att utöka tidsgränsen för befintliga anläggningar med begränsad driftstid per år från 500 till 1000 som rullande femårigt medelvärde är särskilt riktad till de nordliga EU-länder som med återkommande mellanrum drabbas av sträng kyla. Vi anser att utökad tidsgräns bör införas i Sverige då det varken är ekonomiskt eller miljömässigt försvarbart att bygga om dessa reservpannor.

Övriga synpunkter

Det är viktigt att påminna om att avseende luftpåverkan så kommer produktionen vid topplaster inte att bestå av förnybar solel. Direktivet gör biobränslen mindre konkurrenskraftiga gentemot exempelvis värmepumpar, men de senare har nackdelar. När effektbehovet är som störst torde utsläppen bli som värst.

Vi vill avslutningsvis lyfta vikten av att alla typer av förnybara energikällor används, och bioenergi står idag för 60 procent av all förnybar energi som konsumeras i EU. Utan denna energiråvara från skog och skogsindustri skulle vårt energisystem inte nå våra förnybart mål. För att öka sannolikheten att Sverige blir världens första fossilfria välfärdsstat behövs resursen skogs- och trädbränslen. Särskilt som ambitionen är att minska avfallsmängderna, som många värmeverk idag nyttjar som råvara.

Svenska Trädbränsleföreningen

 

Karin Vestlund Ekerby, kanslichef

Svenska Trädbränsleföreningen är en branschförening för svenska producenter av trädbränsle till energiproduktion och som råvara till förädlade bränslen såsom briketter, pellets och pulver. Medlemmar är skogsbolag, skogs­ägarföreningar, Sveaskog, köpsågverk och andra biobränsle­aktörer. Fullständig förteckning finns på www.tradbransle.se.

[1] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2193 av den 25 november 2015 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar

[2] Revision of emission factors for electricity generation and district heating (CRF/NFR 1A1a), SMED Report No 194, 2016.

Stockholm 2017-06-27

Remiss av utredningen om Styrmedel för att förebygga uppkomst av avfall i syfte att främja en cirkulär ekonomi (SOU 2017:22).

Miljö- och energidepartementet har remitterat betänkande från Utredningen cirkulär ekonomi: Från värdekedja till värdecykel – så får Sverige en mer cirkulär ekonomi (SOU 2017:22). Svenska Trädbränsleföreningen är inte en remissinstans men väljer ända att lämna synpunkter.

Övergripande mål

Svenska Trädbränsleföreningen välkomnar det övergripande målet om en mer resurssnål och cirkulär samhällsekonomi. I den cirkulära ekonomin ersätts begreppet avfall med resurs – och då förnybart skogs- och trädbränsle är en resurs ser vi att vi, som en del av de gröna näringarna, kan bidra till det cirkulära samhället. Uppdraget utredaren fått är dock snävt och det verkligt cirkulära – nämligen substitution av finita och fossila råvaror med förnybara råvaror, missas.

Remissvaret behandlar även

vikten av resurseffektivitet men också vikten av att bruka våra skogar för att underlätta både för Sverige och andra länder att nå våra klimat- och miljömål. Alla typer av förnybara energikällor behövs i svaret påminner vi om att utan energiråvara från skog och skogsindustri skulle vårt energisystem inte nå våra förnybart mål. Instabil förnybar el såsom vind och sol måste balanseras i energisystemet och här biomassa har en stor fördel. Trädbränsleföreningen kommenterar även några av de lagda förslagener.

Läs hela remissvaret i bifogad pdf: Remissvar EoMDep Cirkulär ekonomi

Stockholm 2017-04-19

Svenska Trädbränsleföreningens yttrande om Energikommissionens betänkande Kraftsamling för framtidens energi (SOU 2017:02). Diarienummer M2017/00026/Ee.

Energimyndigheten har inbjudit Svenska Trädbränsleföreningen att besvara remiss av Energikommissionens betänkande: Kraftsamling för framtidens energi (SOU 2017:02). Svenska Trädbränsleföreningen har följande synpunkter:

Sammanfattningsvis

Svenska Trädbränsleföreningen välkomnar målet om 100 procent förnybar elproduktion. Föreningen är också positiv till att effektivisera elanvändningen, men målet hade kunnat formulerats annorlunda. Tyvärr ser vi även problem med det lagda förslaget om förlängt och utökat elcertifikatsystem då det riskerar ge alltför stor mängd oplanerbar produktion och följaktligen tider med både över- och underskott av el. Elcertifikatsystemet bör därför justeras så att det premierar investeringar i garanterad effekt.

Läs hela remissvaret i bifogad pdf: Remissvar EoMDep Energikommissionen

Stockholm 2017-02-23

Svenska Trädbränsleföreningens yttrande om RED II, kommissionens förslag till direktiv ”on the promotion of the use of energy from renewable sources (recast)”, COM(2016) 767 final, diarienummer M2017/00114/Ee.

Trädbränsleföreningen lämnade synpunkter på REDII, COM(2016)767 final, till M&E-departementet 2016-12-20 inför utformning av svenska ståndpunkter. Nu föreligger ”Preliminär svensk ståndpunkt” i regeringskansliets Faktapromemoria 2016/17: FPM45 daterad 2016-12.22. Vi finner ståndpunkten i  allt väsentligt bra och vill framhålla vad vi finner vara särskilt viktigt i det fortsatta arbetet:

Specifika synpunkter

Vi är tveksamma till direktivförslaget att oreserverat öppna Sveriges nationella stödsystem för el från förnybara energikällor så att anläggningar i andra länder kan nyttja det (Art.5). Ett ev. öppnande bör grundas på fritt val för en medlemsstat och på ett avtal mellan berörda medlemsstater.

När det gäller ursprungsgarantier för värme är vi tveksamma till att de skall vara obligatoriska eftersom det är stor risk att de medför omotiverat tung administration och kostnad (Art.19). Ett företag som väljer att ge ursprungsgarantier bör inte hindras att göra det på grund av att man tidigare erhållit ekonomiskt samhällsstöd (Art.19).

Det är angeläget att framhålla att det inom värmesektorn finns en stor outnyttjad potential för förnybar energi – främst trädbränsle – i stora delar av EU. Utvecklingen bör främjas men detaljreglering undvikas (Art.22). Vi anser även att det behövs mer analys av hur rimligt förslaget om en ökningstakt på minst en procent per år är (Art.23). Det är angeläget att behålla och vidareutveckla beprövade nationella styrmedel.

Det är bra att kommissionen framhåller fjärrvärmens potential och att konkurrensen i sektorn måste bli effektiv. Vi är dock tveksamma till ett tvångsmässigt öppnande av fjärrvärmenäten för tredjepartstillträde (Art.24). Det kan skada investeringsviljan och utbyggnaden. I Sverige har frågan blivit grundligt genomlyst.

Det är mycket viktigt att biomassans hållbarhet följs upp med befintliga internationella (EUTR och LULUCF) och med nationella system (svensk skogslagstiftning, miljöbalk och övrig svensk lag som påverkar skogen) (Art.26). Det är rimligt att nationell lagstiftning utvärderas med avseende på hållbarhetsuppföljning av Kommissionen men när och hur detta skall ske behöver klarläggas och motiveras på ett bättre sätt. (Art.26). Skogsfrågor är och ska vara en nationell angelägenhet vilket även anges i regeringens preliminära ståndpunkter. Vi är mycket tveksamma till förslaget om befogenheter för kommissionen att anta delegerade akter (Art.26,31,32). Detta bör undersökas och preciseras i det fortsatta arbetet.

Biomassa från t.ex. träd som odlats på åker som är torvmark bör inte generellt diskvalificeras av hållbarhetskriterier (Art.26.3).

Förslaget som öppnar för att medlemsstaterna kan ställa ytterligare krav på fasta och gasformiga biobränslen kan inte accepteras (Art.26.10). Det leder till en osäkerhet på marknaden kring vilka hållbarhetskrav som gäller.

Administrationen för gasformiga och fasta bränslen måste stå i rimlig proportion till förväntad nytta och kan inte vara alltför omfattande (Art.27).

När det gäller skrivningarna i Art.27.3. om att MS skall av de ekonomiska operatörerna kräva tredjepartsgranskade uppgifter om hållbarhet och klimatgasutsläpp så anser vi att nuvarande system med uppföljning av svensk skogsvårdslag, miljöbalk och andra nu gällande regelverk är tillräckligt.

När det gäller fasta trädbränslen på internationell marknad (Art. 27.4) anser vi att de frivilliga standarder som skall vara godkända i EU skall utformas och/eller godkännas av föreskrivande kommittéer med representanter för berörda MS. Om Kommissionen skall ha några befogenheter (”delegerade akter”) i detta sammanhang så måste det vara noggrant motiverat, beskrivet och specificerat. Vi avvisar bestämt generellt formulerade befogenheter för kommissionen på dessa områden. Det är viktigt att i den fortsatta processen följa upp vad som kan komma i form av Commission Operationell Guidelines.

Generellt

När det gäller förslagen till nya hållbarhetskriterier och deras uppföljning tycker vi att regeringens skrivning är bra i Preliminär svensk ståndpunkt: ”…Förslaget utgår från en alltför negativ och vetenskapligt ifrågasatt bild av biobränslens klimatpåverkan och riskerar att försvåra medlemsstaternas strävan att ersätta fossila bränslen med hållbar bioenergi….”

EU borde valt svenska styrmodellen med CO2-skatt. Eftersom det finns ett lättförståeligt motstånd bland MS´ finansministrar mot beskattningsrätt för Kommissionen så kan man söka utveckla en modell med nationellt beslutade CO2-skatter enligt någon form av rekommendation från EU. Det nuvarande förslaget baserat på dyrbart statsstödstänkande medför oöverskådlig byråkrati och administrativt arbete som i värsta fall kan leda till problem att öka användningen av förnybar energi i stället för att befrämja tillväxt. Det är ett avskräckande exempel på hur EU tenderar att gräva ner sig i svåröverskådlig statsstödsbyråkrati i stället för att kraftsamla kostnadseffektivt på de viktigaste EU-uppgifterna.

Avslutningsvis vill vi säga att vi finner regeringens skrivning bra i Preliminär svensk ståndpunkt: ”Slutligen vill regeringen understryka att omotiverade administrativa krav för den förnybara sektorn riskerar att försämra de förnybara bränslenas konkurrenskraft i förhållande till andra bränslen. …”

 

Svenska Trädbränsleföreningen

Karin Vestlund Ekerby, kanslichef

Sven Hogfors, styrelsens sekreterare

Stockholm 2016-11-22

Svar på Remiss av Energimyndighetens rapport Kontrollstation 2017 för elcertifikat – Delredovisning 2 och förslag på kvoter för 18 TWh till 2030 (ER 2016:19).

Svenska Trädbränsleföreningen har fått rubricerade rapport på remiss från Miljö- och energidepartementet och vi har följande synpunkter.

Det hittillsvarande regelverket tar inte hänsyn till att det behövs en tryggad tillgång på effekt i det svenska systemet för elproduktion och särskilt då för den förnybara delen. Det nuvarande systemet premierar enbart produktion och inte en säker tillgång på effekt. Det leder till kraftiga svängningar i volym och pris. De produktionsformer – t.ex. el från kraftvärmeverk – som kan erbjuda behovsstyrd tillgång på effekt får ogynnsamma driftsförutsättningar när effektberedskapen inte premieras.

Den nuvarande fokusering på produktion leder till ett bestående produktionsöverskott som resulterar i låga priser som inte motiverar fortsatta investering i förnybar baskraft. Denna utveckling är inte i linje med intentionerna i årets breda ramöverenskommelse.

Med tanke på intentionerna i ramöverenskommelsen hade det nu varit på sin plats att rapporten tagit upp effektproblematiken. När så inte sker hänger rapportens förslag till stora delar i luften.

SVEBIO har i oktober 2015 till Energimyndigheten lämnat ”Förslag om ett reformerat elcertifikatsystem” som behandlar effektproblematiken. Trädbränsleföreningen stödjer dessa förslag och vill även i övrigt hänvisa till de synpunkter som SVEBIO för fram. Vi anser att det är hög tid att tackla effektproblematiken.

Svenska Trädbränsleföreningen

 

Sven Hogfors   Styrelsens sekreterare   070-5433038

Stockholm 2016-11-09

Torvutvinningens och torvanvändningens klimat- och miljöpåverkan. Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdrag

Dnr M2015/03518/Nm.

Svenska Trädbränsleföreningens medlemmar arbetar huvudsakligen med att producera trädbränsle men flera av medlemmarna är också engagerade i att bryta, förädla och distribuera torv till främst energianvändning. Föreningen har tagit del av rubricerade rapport och har följande synpunkter:

Torvutvinning

Torvutvinningens klimateffekter beror på en lång rad omständigheter före, under och efter en exploatering; t.ex. grad av dikning och vattenhållning före och efter en exploatering, torvens näringshalt, torvens nedbrytningsgrad, typ av torv, torvmarkens biodiversitet etc. Naturvårdverket har givit olika exempel med beräkningar av klimatpåverkan. Dessa exempel och beräkningar ger en viss uppfattning om hur klimatet kan påverkas men Naturvårdverkets material är alltför begränsat för att några mer övergripande slutsatser skall kunna dras. Trädbränsleföreningen anser att studierna behöver fördjupas och baseras på bättre inventering av Sveriges torvmarker.

Föreningen noterar att i många fall är en torvutvinning på redan dikad torvmark positiv för objektets klimatpåverkan. Naturvårdsverkets redovisning ger dock ingen vägledning om exploatering är företagsekonomiskt eller samhällsekonomiskt lönsam. Även om marken tidigare dikats behövs i de flesta fall en ny dikning som passar nuvarande brytningsmetoder. Om man väljer alternativet med skogsodling efter exploateringen måste också dikningen underhållas. Utfallsdikena går ofta långa sträckor över annan mark i ett flackt och av torv dominerat landskap. En positiv faktor både ekonomiskt och klimatmässigt är att skogens tillväxt efter en torvexploatering kan bli högre än före exploateringen genom att exploateringsbottnen kan ha kontakt med näringsrikare mineraljord. God skogstillväxt är positivt både för kolsänka och klimat, för konventionell skogsindustriproduktion och för energiförsörjningen.

Torvbrytning har hittills koncentrerats till stora och djupa torvförekomster för att genom stordrift få ekonomi på verksamheten. Om torvbrytningen nu skall inriktas mot redan dikad torvmark blir objekten mindre. Torvbryningen kommer då också att ekonomiskt vägas mot (konkurera med) den produktion – vanligen skog – som objekten tidigare dikats för. Lönsamheten för torvbryning kommer därför att bli mer pressad än hittills.

Torvanvändning

Torv används nu huvudsakligen till energiproduktion, som växtsubstrat/jordförbättringsmedel och som stallströ. I många fall kan torvanvändning ha klimatmässiga fördelar som bör tillvaratas. De klimatmässiga effekterna vid olika användning behöver därför belysas bättre än vad Naturvårdsverkets nu redovisar.

En begränsad inblandning av torv i trädbränsle har vanligen positiv inverkan på eldstädernas effekt och underhållskostnader genom att det motverkar beläggningar på pannväggarna.

Sammanfattning

För att torv skall få den betydelse för bättre klimat och miljö som är önskvärt behöver olika alternativ för utvinning och användning studeras mer ingående bl.a. för att få underlag till utveckling av effektivare styrmedel.

 

Svenska Trädbränsleföreningen

 

Sven Hogfors, styrelsens sekreterare    sven.hogfors@tradbransle.se   070-5433038

 

 

Stockholm 2016-11-16

Ett gemensamt remissvar från LRF Skogsägarna samt Svenska Trädbränsleföreningen om förslag till kriterier för Svanenmärkning av fasta bränslen. Se bifogad fil: remissvar-svanen-fasta-branslen2016

Stockholm 2016-11-10

Svar på remiss avseende underlagsrapporter från arbetet med att ta fram Sveriges första nationella skogsprogram.

Dnr N2015/2214/sk.

Näringsdepartementet har remitterat fyra underlagsrapporter från arbetet med att ta fram Sveriges första nationella skogsprogram.

Ett nationellt skogsprogram ska bidra till visionen om att ”Skogen – det gröna guldet – ska bidra med jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi”. Denna vision är bra och av allra högsta intresse för Svenska Trädbränsleföreningen. Vi anmälde också vårt intresse att delta i någon av de arbetsgrupper som nu levererat sina underlagsrapporter. Tyvärr kan vi konstatera att vi inte ens uppmärksammats som remissinstans när dessa rapporter nu remitteras. Det tycks oss därför som vår bransch och våra möjliga inspel inte efterfrågas.

Trädbränsle har en stor betydelse för landets energiförsörjning och trädbränslets ökande betydelse lyfts fram och understryks i klimat- och energipolitiken. Svenska Trädbränsleföreningen är en branschförening för svenska producenter av trädbränsle till energiproduktion och som råvara till förädlade bränslen såsom briketter, pellets och pulver. Trädbränsleföreningens medlemmar[1] är alltså bioenergins basindustri som producerar och levererar ungefär 80 procent av det trädbränsle som säljs på den svenska kommersiella marknaden.

Mot bakgrund av ovanstående vill Svenska Trädbränsleföreningen likväl bidra till processen med att utveckla ett nationellt skogsprogram för Sverige. Vi har följande synpunkter:

För det första är det viktigt att inse att ett nationellt skogsprogram inte bör ses som en produkt utan som en cyklisk process som behöver ett långsiktigt åtagande. Svenska trädbränsleföreningen välkomnar en sådan process där skogens betydelse för hela samhället beaktas, där flera politikområden och hela värdekedjan ryms. När vi utvärderar dagens system är det uppenbart att helhetssynen saknas. Tyvärr går detta igen när vi läser underlagsrapporterna.

Trädbränsleföreningens generella intryck av rapporterna är: Så många möten och så få konkreta idéer och förslag som styr mot den övergripande visionen. Tittar man på de medverkande i grupperna är det en handfull som sticker ut mot ett vanligt möte hos Skogsstyrelsen, uppenbart är branschen ganska homogen och traditionell. Grupperna tycks därutöver ha fått i uppdrag att vara överens vilket kan ha bidragit till att förslagen som läggs i flera fall är tama och av alltför allmän karaktär. Grupperna har dessutom arbetat var för sig vilket återigen resulterat i det stuprörs­tänkande som går tvärtemot de ursprungliga tankarna (hos MCPFE) med ett nationellt skogsprogram.

I arbetsgrupp tre behandlas idéer för genomförande av bioekonomi inkluderande bl a råvaru­mobilisering och innovation, dock inget specifikt om energi. I arbetsgrupp fyra behandlas global utveckling och export men varken i grupp ett eller i två finns särskilt konkreta förslag hur produktionen av skogråvara ska öka. Vilka insatser som krävs för att aktiva handlingar ska ske ute i skogen, hos markägare och skogsförvaltare, saknas. Grupp tre skriver att aktivt skogsbruk ska stimuleras. Men hur är en utestående fråga. Utan produktion av timmer, massaved och energiråvara blir det varken förädling eller export. Råvara från skogen kan och behöver nyttjas i allt från trähus, pappersförpack­ningar och energi till nya produkter i en biobaserad samhällsekonomi för att vi ska nå skogsprogrammets vision, såväl som Parisavtalet.

Skogsbrukets ekonomi är också en förbisedd fråga. Skogstillväxten är större än avverkningarna i Sverige och i nuläget finns viss möjlighet att öka uttaget av timmer och massaved. Det ger även ökade volymer av biprodukter. Största potentialen finns framförallt i ökat uttag av primärt skogsbränsle, t ex grenar och toppar (GROT). Idag lämnas mycket biomassa kvar då efterfrågan stagnerat. Särskilt i norra Sverige har en stor mängd biprodukter i kombination med ökad avfalls- och returträanvändning kvävt marknaden för primära skogsbränslen. Mängden skogsbränsle är dock beroende av att sågtimmer och massaved avverkas. Det blir alltså inga stora skogsbränsleuttag om inte de traditionella sortimenten efterfrågas.

1. Tillväxt, mångbruk, värdeskapande av skogen som resurs

Förslag på hur tillväxten och skogsbrukets ekonomi kan förbättras saknas trots att inledningen spår ökad efterfrågan på förnybara råvaror. Rapporten från grupp ett behandlar framförallt mångbruk, och hur ska då detta stimuleras i skogen? Inga idéer presenteras utan det ska myndigheter analysera. Trädbräns­leföreningen motsätter sig inte att mer mångbruk sker i skogen men de svepande förslag som förs fram tycks bli ganska kostsamma samtidigt som det är oklart om vilka verkliga behov som finns. Det som efterfrågas av gruppen kanske redan föreligger inom andra branscher och näringar och det som krävs kanske i stället är ett fördjupat samarbete mellan myndigheter och universitet. Och detta samarbete är något som kunde initieras från staten genom regleringsbrev. Mer tvärsektoriella satsningar behövs, dock inte bara med föreslagna turism och mångbruk, utan ännu viktigare med bl a teknik, kemi, och energi.

Infrastruktur och service i hela landet är en förutsättning för skogsbranschens utveckling, och om reella behov och reell efterfrågan finns kommer mångbruk att utvecklas. Efterfrågan, företags­utveckling och entreprenörskap kan inte drivas av myndigheter. Stöd till företagsutveckling finns redan idag och möjligen behöver kunskapen om detta ökas. Det är även viktigt, som grupp ett skriver, att skogsägare upplever rättsäker tillämpning av artskyddsförordningen och nyckelbiotoper samt att intäkter från skogsbruk även fortsatt kan fördelas över flera år.

Ska den övergripande visionen nås kan inte mångbruk och anpassad skogsskötsel ske på virkespro­duktionens bekostnad. Precis som virkesproduktion behöver varor och tjänster sprungna ur annat nyttjande av skogen som resurs vara marknadsdriven och bygga på affärsmässighet.

Grupp 1, 2 och 3 om kompetensförsörjning och attraktionskraft

Grupp ett vill locka fler till vad som ser ut att vara ännu flera utbildningsplatser. Hur det ska gå till? Inga idéer, utan gruppen anser att en marknadsföringsinsats bör genomföras av SLU. Som om SLU inte redan idag marknadsför sina utbildningar. Grupp ett nämner även att en satsning på forskning inom relevanta områden för svensk skog, inklusive mångbruk och skogens sociala dimension bör göras. Men vilka är då de relevanta områdena för fler jobb och ökad tillväxt som visionen önskar? Intet svar.

I grupp två finns liknande idéer kring utbildning och kompetensförsörjning men här nämns i alla fall att skogshushållning är ett viktigt ämne som måste stärkas. Trädbränsleföreningen understryker detta behov. Inte heller i grupp två finns några konkreta förslag till hur attraktionskraften kan ökas förutom att det nämns att det finns jobb i branschen och att det borde vara tilltalande. I grupp ett är ett förslag att skapa en Arena skog och på så sätt skapa jobb. Men hur? Olika intressenter ska delta i detta diskussionsforum och på så sätt anges att jobb skapas. Men om skogsnäringen och skogen inte känns lockande för övrigt näringsliv nationellt varför skulle det vara så regionalt? Och varför skulle övrigt näringsliv vilja delta i en regional Arena skog?

Utbildning och kompetens berörs även i grupp tre och även här föreslås en utredning. Det är för Trädbränsleföreningen och dess medlemmar uppenbart att det saknas grundläggande kompetens om skogsskötsel, skogshushållning och hur det påverkar biomassaproduktionen och ekonomin i skogsbruket. Genom att sammanställa arbetsgivares erfarenheter från rekryteringar torde snabbt en inblick i vilka kunskaper som behöver lyftas kunna göras. Vi ser inget behov av någon tidsödande utredning utan snarare behov av skyndsamt agerande för att möte näringens behov.

I detta sammanhang måste kunskap om trädbränslen lyftas. Undervisningen behöver bli mer omfattande, djupgående och sammanhållen när det gäller skogens roll och möjligheter för energiför­sörjningen. Det behövs grundläggande förståelse för skogsbränslens och trädbränslens betydelse för Sveriges energiförsörjning, samt var och hur bränslena produceras och var och hur de konsumeras. I ett andra fördjupande steg krävs ökad kunskap om hela kedjan från skog till användning av trädbio­massa som energi. Denna del kan och bör integreras med andra närliggande områden såsom skogs­skötsel, skogsteknik, skogsekologi, virkeslära och logistik.

Det är viktigt att öka kunskapen om både skogsbruk och vad allemansrätten innebär bland allmänhet och särskilt hos unga. Ett nationellt skogsprogram bör förmedla insikter och kunskap om skogens stora samhällsbetydelse till allmänheten, och bidra till en stolthet över den svenska skogen och det svenska skogsbruket. Därutöver behöver vi förebilder som berättar hur roligt det är att arbeta med skog på ett eller annat sätt. I grupp ett ligger dock mycket fokus på aktiviteter utomhus vilket torde ge fel bild av dagens skogliga arbeten.

2. Virkesproduktion, övriga ekosystemtjänster och naturens gränser

Världen kan aldrig bli fossilfri om vi inte nyttjar potentialen i skogarna. Därför behöver vi öka den tillgängliga mängden skogsråvara och använda den mer. För att producera mer måste skogarna växa minst lika bra och gärna bättre även i ett nytt framtida klimat. För detta krävs utvecklad skogsskötsel. Därutöver behöver volymerna kunna tas till vara även i ett nytt sannolikt blötare och varmare klimat vilket betyder att tekniken måste utvecklas. Störst betydelse för framtida skogsproduktion är att de grundläggande åtgärderna i trakthyggesbruket utförs väl. Trädbränsleföreningen genomförde nyligen sin medlemsresa och i år besöktes Danmark. Här fick vi se ett nytt skötselsystem för ökad biomassa­produktion som levererade större volymer till energimarknaden och bättre ekonomi till skogsägaren.

För att åstadkomma en ökad skogsproduktion måste forsknings- och innovationssystemet stärkas, och vi tillstyrker förslaget i 5.3.6 att helhetsperspektiv av hela skogsbrukskedjan prioriteras. Den tillämpade skogsforskningen måste stärkas och vidareutvecklas för att säkra ett hållbart skogsbruk. Det finns intressanta uppslag bland annat beträffande växtförädling, återväxtmetoder och gallrings­program. Nyttjande av detaljerad information om mark och hydrologi (laserscanning) kan även ge produktionslyft, då det bör kunna ge minskade skador och därmed högre avkastning, utan negativ miljöpåverkan. Areellt omfattande och ständigt närvarande skogsskador, som sänker produktions­nivån, behöver så långt möjligt hållas tillbaka. Det gäller att förebygga och bekämpa skador av insekter, vilt, rotröta etc. Forskning för mer resistenta plantor är också intressant. Svenskt skogsbruk är oerhört effektivt i de enskilda leden men totalen glöms ofta bort. Helan kedjan från skog till industri behöver fungera effektivt.

Trädbränsleföreningen menar att förslagen i avsnitt 5.3 i huvudsak bra men det är inga uppseende­väckande nyheter som presenteras. Mycket vet vi redan men utvecklingen går ändå onödigt långsamt. Tyvärr saknas förslag kring hur utvecklingen kan stimuleras och hur markägare och förvaltare ska förmås öka aktiviteten. I avsnitt 5.4.3 finns förslag att Skogsstyrelsen ska inspirera till mer variationsrikt skogsbruk. Varför lyfts inte också behovet av myndighetens roll för att inspirera till ökad produktion fram? I avsnitt 5.5.3 finns en del skrivningar om breddad kompetensutveckling, men det tycks framförallt handla om allt annat än produktion. Det är synd. Och är det verkligen brist på kunskap om skogens alla ekosystemtjänster eller ligger bristen i lättillgänglig och förståelig kunskap och information? Eller finns andra orsaker?

I direktiven för nationella skogsprogrammet framgår att förslag till produktionshöjande åtgärder ska analyseras och sättas i relation till ekonomi och jobb. Det har dock inte denna grupp bidragit med, utan de hänvisar istället till forskningsinstitut. Trädbränsleföreningen menar att det är ett rimligt förslag och vill trycka på att det är viktigt att detta genomförs.

Klimatanpassning är inte med bland förslagen, men de framtida skogarna måste klara av ett framtida klimat. Att verka för ökad tillväxt utan att samtidigt verka för minskade avgångar och ökad klimat­anpassning är inte framkomligt. Här är det också viktigt att det finns finansiering för ett proaktivt skogsskyddsarbete, inkluderande traditionella likväl som nya skadegörare. Ett stort problem i dagens skogar är bristen på balans mellan vilt och skog. Det är en svår fråga men den måste lösas för att den övergripande visionen ens ska ha en möjlighet att nås. Förslagen i avsnitt 5.4.6 är en start. Det är viktigt att dessa genomförs.

Dagens svenska skogspolitik kombinerar hög miljöhänsyn, klimatnytta och ekonomisk tillväxt. Den är utformad utifrån den svenska skogsmarkens ägarstruktur och det finns en stark politisk majoritet för en skogspolitik byggd på principen om frihet under ansvar, sektorssamverkan och jämbördiga produktions- och miljömål. En utvärdering av den svenska modellen och en översyn av dess styrmedel, måste självfallet utgå från skogsprogrammets vision och från behovet av en ökad skogsproduktion. Skogarna är mångfacetterade och har komplexa strukturer, det är därför omöjligt att genom fyrkantiga bestämmelser reglera vad som är rätt eller fel. Detaljreglering leder till en likriktning av naturvårdshänsynen som varken gynnar naturen eller ekonomin. Sverige behöver transformeras till en biobaserad samhällsekonomi. En hållbar samhälls­utveckling kräver att ekonomiska, miljömässiga och sociala hållbarhetsaspekter beaktas och att politiker vågar göra de avvägningar som krävs. Grupp två tycks vilja lösa politikerna från deras funktion att ta ställning, genom att sätta konstruerade pris på olika ekosystemtjänster. Det är ett olämpligt och dyrt sätt att agera. Miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan behöver omformuleras och ges överordnad prioritet så att generations­målet kan nås. Helhetssyn inom politiken och ökade satsningar på rådgivning är lämpligt för att nå aktivt hållbart skogsbruk. Följaktligen avstyrks föreslaget, i 5.6.5, att låta enskilda naturvårdsforskare avgöra vilken areal som ska avsättas.

3. Främjande av biobaserade produkter och energi, smarta transporter, en skogsindustri i världsklass och ökad export

Sverige måste ställa om från fossilt till bio, och här har skog en betydande roll. Bioekonomi är dock mer än skog och därför måste hela samhället arbeta tillsammans för att denna transformation ska ske. Förslaget att tydligare beskriva vårt svenska hållbara skogsbruk, och verka för fler samarbeten på EU-nivå är bra. Förslaget att det nationella skogsprogrammet ska genomföras inom ett bioekonomiskt ramverk är i princip bra men arbetsgruppens förslag till hur arbetet ska organiseras är tveksam. Den biobaserade ekonomin kräver helhetssyn. Här talas om parallella värdekedjor, vilket känns märkligt.

Arbetsgruppen belyser träbyggande och nya biobaserade produkter men var finns idéerna kring energi? Lejonparten av Sveriges trädbränslen förbrukas inom landet men vi är beroende av en god total ekonomi i skogsbruket och därför är internationell handel fundamentalt. Skogsbruket är marknadsdrivet vilket gör att en internationellt konkurrenskraftig svensk industri krävs för att betalningsförmågan för träråvaran ska kunna upprätthållas. Tillgång till energi och effekt är härvidlag också värdefullt och därför behöver Sverige fortsatt nyttja fasta biobränslen i värme- och kraftvärmeverk. I en snar framtid kommer effektbristen bli stor i Sverige, det kan biokraft motverka.

Infrastruktur är a och o i energibranschen och här ser vi att det finns mycket att göra. Vår råvara är skrymmande varför längre lastbilar är lämpligt liksom större tågvagnar. Men tåg kräver också fungerande spår och terminaler och här finns ett stort historiskt investeringsunderskott som måste åtgärdas. Biodrivmedel är viktigt för att transportsektorn ska minska sina utsläpp och Sverige få en fossilfri fordonsflotta. Vi tillstyrker förslaget att synliggöra samhällsnyttan för gods. Smarta transporter innebär inte att lastbilar slutar användas, utan att de nyttjas där de behövs och att de då drivs av förnybara bränslen i så hög utsträckning som möjligt.

Det är uppenbart att industrins fokus på kostnadsjakt måste ersättas med en strategi för ökade intäkter. Tyvärr tycks inte detta genomsyra de förslag som arbetsgruppen lagt, förslagen i 5.3.3 är mycket svävande. Intrycket är att andra näringar ska lösa skogsbranschens problem istället för tvärtom. Det är konstigt, för det finns ju idéer. I en debattartikel i Ny Teknik framfördes nyligen lättviktsmaterial, avancerade byggkomponenter, starka kompositmaterial till fordon, nya typer av batterier, byggmaterial som genomskinligt trä, textilier, transplantat inom medicinen och inte minst en ny generation av förpackningar.

4. Internationella skogsfrågor

Vad gäller internationella frågor är utformningen av hållbarhetskriterier den viktigaste för vår bransch för närvarande. Vi ser att all politik på energi- och klimatområdet inom EU är viktig för vår del och även för hela skogsbranschen. För att en stark bioekonomi ska kunna realiseras finns krav från näringen om långsiktigt stabila spelregler som måste tillgodoses. Det gäller både rätten att aktivt bruka och använda skogen[2] och möjligheten att gynna biobaserade bränslen framför fossila alternativ[3]. Vad gäller dessa akuta och aktuella frågor är dock föreliggande rapport vag. Även EU-politiken inom miljöområdet hade behövt analyseras, här finns frågor som berörs av övriga arbetsgrupper såsom art- och habitatdirektivets genomförande i Sverige.

Det finns däremot en hel del om bistånd, global utveckling och ökad internationalisering av forskning och utbildning. Förslag som kan vara väl värda att arbeta vidare med i den fortsatta processen. Dock hade mer konkreta idéer kunnat lämnas kring EUs energi-, klimat- och miljöpolitik. Det är ofta så att EUs politiker tar in underlagsrapporter inför sina beslut och ibland är EFI leverantör av dessa. Varför då inte föreslå att Sverige engagerar sig mer inom detta institut där vi redan är medlemmar? Därtill finns förmodligen ett behov hos de svenska företagens HR-avdelningar att släppa in fler personer med utländsk och kanske även mer otraditionell erfarenhet. Kanske kan förslaget om ett inter­nationellt mentorsprogram underlätta.

Vi behöver bruka och nyttja svensk biomassa mer. Det måste vi göra för att nå våra egna klimatmål likväl som i solidaritet med andra länder som behöver ersätta fossila och andra resurskrävande material med träråvara. Tittar man på vart de största volymerna levereras så ser man att svenska sågverksprodukter exporteras till Storbritannien, Egypten, Tyskland, Norge och Danmark. Massan går till Tyskland, Italien, Storbritannien och Frankrike. Papper till Tyskland, Storbritannien, Italien och Frankrike. Det är alltså volymmässigt inte fråga om några marknader som ligger väsensskilt långt bort varken i sträcka eller i kultur idag. Hur kommer framtiden att te sig och finns mer pengar att tjäna på andra marknader? Till syvende og sisdt är det företag som producerar varor och tjänster som säljer och exporterar. Det är alltså upp till företagen själva att hitta sina kunder och se behoven hos dem. Naturligtvis kan omvärldsanalyser och främjandeinsatser på en övergripande nivå underlätta men borde inte detta vara en uppgift redan idag för Business Sweden?

Konklusion

Skogsråvara är en förnybar resurs som har en central roll i den pågående klimatomställningen och för att åstadkomma en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Trädbränsle från skog och skogsindustri utgör redan basen för storskalig produktion av fjärrvärme och kraftvärme i Sverige. Biomassa från skog ökar snabbt även som bränsle för mindre industrier och andra värmekonsumenter, och utgör sedan lång tid en viktig del av skogsindustrins egen energiförsörjning. Framför oss har vi en kommersiell utveckling mot drivmedel framställda från trädråvara. De former av biomassa från träd som vi nu tar fram för energiändamål kommer även att länkas mot nya kemiska industriprocesser viket betyder att efterfrågan och flödena ökar ytterligare. Trädbränsleföreningen verkar för en utveckling av branschen. Det sker genom erfarenhetsutbyte mellan medlemsföretagen, studiebesök och exkursioner samt genom att påverka och delta i olika utvecklingsprojekt för att främja branschens effektivitet och lönsamhet. Trädbränsleföreningen verkar för att underlätta en fortsatt ökad miljöriktig användning av trädbränslen till fjärrvärme, närvärme, kraftvärme, industrier, vidareförädling och övriga användare.

En sådan långsiktig verksamhet som skogsbruk är beroende av att grunderna i politiken är stabila över tiden. Ett nationellt skogsprogram är en process, inte en produkt eller en politisk program­förklaring. Skogen är en sektor som är beroende av, och som påverkar många olika politikområden, nationellt och internationellt. Trädbränsleföreningen menar att dessa underlagsrapporter i det vidare arbetet måste behandlas som just underlagsrapporter. De ska ses som ett underlag bland flera andra i denna långsiktiga cykliska process. Vi erfar att många beslut idag som påverkar skogspolitiken tas i olika stuprör utan tvärsektoriell analys, så kallad policyfragmentering. Stuprörstänkandet gör att konsekvenserna av olika beslut inte alltid uppmärksammas och förstås. Enskilda beslut inom olika politikområden kan även leda till målkonflikter, och idag saknas en fungerande process för att identifiera, avväga och ta ställning vid sådana målkonflikter. Vi ser även behov av faktabaserade utvärderingar för att undersöka om och vad som ska förändras och effekten av tagna policyer.

Det finns diskrepans mellan arbetsgruppernas målbilder och dagens verklighet men förslagen för att nå de mål grupperna visionerar om är inte tillräckliga. Att arbeta i fyra separata grupper skapar frågor såsom: Finns svensk export av andra ekosystemtjänster? Finns någon marknad i Sverige eller i utlandet för det som det av grupp ett så omhuldade mångbruket ska resultera i? Det har säkert varit värdefullt för sektorn att mötas i dessa arbetsgrupper för att ta fram idéer, och flera förslag är bra.

Trädbränsleföreningen anser att arbetet med det nationella skogsprogrammet måste fortgå, och fortsätta vara en angelägenhet för hela skogssektorn men även andra sektorer. De mål som programrådet, regeringen och ytterst landsbygdsminister Bucht väljer att arbeta vidare med inom det nationella skogsprogrammet måste vara möjliga att nå och utvärdera. Framförallt måste åtgärderna styra mot målen, och målen konkret styra mot visionen. Processen bör självfallet vara öppen och de intressenter som deltar måste ta sin del av ansvaret och bidra till att föra arbetet framåt. Avvägningen och prioritering måste vara upp till politiken, då politikerna är folkets representanter. Men det behövs även en förståelse för hur marknaden fungerar. Att sätta mål som inte fungerar på en fri marknad är meningslöst.
Svenska Trädbränsleföreningen

Karin Vestlund Ekerby

[1] Medlemmar i Svenska Trädbränsleföreningen är skogsbolag, skogsägarföreningar, Sveaskog, köpsågverk och andra biobränsleaktörer. Fullständig förteckning finns på vår hemsida, www.tradbransle.se.

[2] Vilket nu berörs inom förslag från KOM om LULUCF.

[3] EUs stadsstödsregler hindrar detta idag.

Stockholm 2016-09-22

Svar på de två kopplade remisserna avseende:

• Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning COM (2016) 482 om ansvarsfördelningsförordning. Diarienummer: M2016/01052/Kl

• Europeiska kommissionens förslag COM (2016) 479 om LULUCF-förordning. Diarienummer: M2015/03034/Kl.

Miljö- och energidepartementet har skickat två remisser om förslag från kommissionen om ansvarfördelningsförordning (ESR) samt markansvändningssektorn (LULUCF). Tillsammans med remisserna skickades även ett meddelande från kommissionen om en europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet. Svenska Trädbränsleföreningen har följande synpunkter:

För att nå målen om minskade utsläpp av växthusgaser ser Svenska Trädbränsleföreningen positivt på att reducera utsläppen inom ansvarfördelningssektorn med 30 %. Egentligen behövs det ännu större minskningar för att nå målet om maximalt 1,5 graders uppvärmning. Det är också tveksamt om bördefördelningen verkligen är kostnadseffektiv. Länder med stora fossila utsläpp måste få krav på sig att minska dessa.

I förslaget om ansvarsfördelning (ESR) anges att medlemsstaterna själva ansvarar för att utforma en nationell politik som säkrar uppfyllelsen av det nationella målet. Det kan man kanske säga att Sverige redan gjort då Miljömålsberedningen tagit fram förslag till En klimat och luftvårdsstrategi för Sverige (SOU 2016:47). Det är positivt att medlemsstaterna har självbestämmande, men det förutsätter såklart att Sverige även fortsättningsvis har möjlighet att beskatta fossila koldioxidutsläpp. Sverige har lyckats väl med att få en fossilfri uppvärmning genom att fossila utsläpp beskattats, och det är förvånansvärt att inte fler länder tagit efter detta. Här har ju bevisligen Sverige gått före på ett lyckosamt sätt.

När det gäller ESR är transportsektorn en viktig sektor att beakta då mycket av utsläppen sker här. Vi anser att alla olika typer av förnybar energi krävs för fossilfrihet för våra fordon. Biobaserade drivmedel måste fortsatt kunna spela en viktig roll i transportsektorn i hela EU, om vi tillsammans ska lyckas minska utsläppen. Här krävs stabila och långsiktiga regler och en politik som kan bidra till att stärka biodrivmedlens konkurrenskraft. Andelen biobränslen i transportsektorn väntas öka från 15 till 23 procent fram till 2018 i Sverige. Och detta är i reella tal, inte någon form av dubbelräkning. Samtidigt har mängden biobränsle som produceras av svensk biomassa, som kommer från svenska bönder och skogsbrukare, inte ökat alls. Detta betyder att beroendet av importerade biobränslen och råvaror har ökat. Är detta verkligen ett bra resultat? Med en tydligare politik hade med stor sannolikhet mer inhemska bränslen nått marknaden.

Vi vill i samanhanget påpeka att avståndsbaserade vägavgifter inte är ett effektivt styrmedel. Det leder till att skrymmande och lågvärdiga råvaror, såsom oförädlade trädbränslen, blir så dyra att transportera att de får ligga kvar i skogen. Det gör att råvarubasen för den biobaserade ekonomin minskas i onödan. En avståndsbaserad avgift ger inte heller några incitament att minska de fossila utsläppen genom att nyttja förnybara drivmedel eller annan koldioxidneutral energi. Sverige är ett avlångt land och därmed blir avståndsavgifter en nationell konkurrenshämmare. Det leder också till stor administrativ börda.

Den globala efterfrågan på råvaror i allmänhet, och biobaserade råvaror i synnerhet, väntas öka kraftigt under de kommande årtiondena. Detta drivs av den allmänna tillväxten och befolkningstillväxt, men också av det faktum att biobaserade råvaror gradvis förväntas ersätta fossila och andra icke-förnybara alternativ på grund av politiska mål. Så, en viktig utmaning globalt är hur vi hållbart kan öka produktionen av förnybara råvaror från jordbruksmark och skog för att bekämpa klimatförändringarna. EUs skogar kompenserar redan idag för 13 procent av de fossila växthusgasutsläppen genom inlagring i växande skogar men framförallt genom undvikta utsläpp i andra sektorer genom substitution av material och energi. Det är viktigt att alla tar sitt ansvar att minska de fossila utsläppen. Omställning behöver genomföras av alla länder och i alla sektorer. Och det är viktigt att uppmärksamma skogsråvarans bidrag till substitution.

Det är lämpligt att hantera LULUCF-sektorn som en separat pelare skiljt från ESR och handelssystemet (EU ETS) då LULUCF-sektorn har särskilda förutsättningar. För det första är inte noggrannheterna inom denna sektor möjlig att mäta på samma sätt, och för det andra ska inte eventuella upptag av koldioxid här minska ansträngningarna att reducera fossila utsläpp inom ESR och ETS. Ett uteblivet fossilt utsläpp är alltid positivt. Då Sverige och andra länder redan rapporterar utsläpp och upptag inom LULUCF-sektorn under Kyoto-protokollet ser vi inte det som problematiskt att även rapportera till EU. Dock är det viktigt att regelverken leder rätt och inte innebär onödig administration.

Trädbränsleföreningen menar därför att det inte ska vara möjligt att spara skog i skogen för att få en kortsiktig klimatnytta, utan att skogen ska nyttjas för att ge förnybara produkter och förnybar energi. Ett aktivt och hållbart skogsbruk bidrar bättre till klimatomställningen än en tillfällig ökad inlagring av kol i skogarna. Det är bra att kolneutralitetsfrågan nu blir löst genom att LULUCF inkluderas i EUs lagstiftning, då dubbelräkning av utsläpp inte ska ske. Frågan är dock hur import ska hanteras. Trädbränsle­föreningen ser även positivt på förslaget då det visar att biogena växthusgasutsläpp behöver hanteras på makronivå

Trädbränsleföreningen kan dock inte acceptera att EU skall kunna styra hur medlemsstaterna sätter sina referensnivåer och därigenom bestämmer ländernas avverkningsnivåer. Det kan resultera i ren planekonomi som skulle sätta marknadsekonomi och andra miljöstyrningssystem ur spel och ge skogsnationer ett starkt motiv att lämna EU-samarbetet. Trädbränsleföreningen anser att eventuella referensnivåer, liksom skogspolitik i övrigt, måste vara en nationell angelägenhet. Referensnivåer ska därtill vara aktuella och vi anser att kommissionens förslag om att basera beräkningarna på skogsbruksmetoder (och politik) som gällde fram till 2009 står i stark motsättning mot en kontinuerlig utveckling av politik så väl som skogsbruksmetoder. Idag avverkas ungefär 60 % av skogstillväxten i EU och att ha referensnivån som business-as-usual kommer ge en alltför liten mobilisering av träråvara vilket är helt tvärtemot EUs mål om en fossilfri bioekonomi. Det är viktigt att förstå, respektera och ta hänsyn till de skillnader i villkor för skogsbruk som finns i olika medlemsstater. I detta avseende kan svensk kunskap och erfarenhet av bioenergi och hållbar skogsförvaltning vara användbara och fungera som en inspiration för andra.

LULUCF-regelverket får inte hindra en långsiktig ökad hållbar produktion av bioenergi och förnybara produkter från skogarna. Det är inte bara klimatsmart att öka nyttjandet av förnybara råvaror utan det är också bra för sysselsättning, tillväxt och regional utveckling. European Forest Institute visar att länder såsom Sverige, Tyskland och Finland som har en stor andel träbiomassa i energisektorn, därtill har en stor produktion av träprodukter (papper, sågat etc.) samtidigt som kollagren i de växande skogarna är höga och ökar. Genom god skogsskötsel kan skogarna fylla flera olika behov samtidigt. Det är oerhört viktigt att regelverket ger incitament för ökad produktion av råvara som kan ersätta fossila och icke-förnybara råvaror och att olika förutsättningar finns i olika medlemsländer.

Det går därför att ifrågasätta varför det ska vara ett tak för de åtgärder som görs inom skogsbruket för att öka kolinbindningen och var det i så fall ska ligga. Om man ska ha ett tak ska det vara relevant och leda till att minskaningar av fossila utsläpp sker inom ESR. Det kan också ifrågasättas varför basåret för kalkyler av detta tak enligt artikel 8.2 (bilaga 3) ska vara år 1990. Detta då Kommissionen samtidigt föreslår en uppdatering av referensår för att bokföra utsläpps- eller upptagsförändringar från brukad åkermark, brukad betesmark och brukad våtmark (artikel 7). Att använda en period i stället för ett enskilt basår som referens innebär att mellanårsvariationer jämnas ut och detta fenomen torde gälla både inom jordbruks- som skogsmark.

På det hela taget är Trädbränsleföreningen emot förslag att placera flera viktiga bestämmelser i delegerade eller genomförande akter, både i ESR och i LULUCF. Det minskar transparensen betydligt, vilket är negativt för den demokratiska processen.

Utan en konsekvent bioenergipolitik i syfte att utnyttja biomassa, som är en hållbar, förnybar och vanligtvis inhemskt producerad naturresurs, blir det mycket svårt och dyrt att nå EUs klimatmål efter 2020.

 

Svenska Trädbränsleföreningen

 

Karin Vestlund Ekerby

Svenska Trädbränsleföreningens svar:

BioenergySurvey2016