Stockholm 2015-08-31

Remissvar avseende Miljö- och energidepartementets remiss av rapporten: Förslag till svensk tillämpning av nära-nollenergibyggnader (Dnr M2015/2507/Ee).

Svenska Trädbränsleföreningen är en branschförening för svenska producenter av trädbränsle till energiproduktion och som råvara till förädlade bränslen såsom briketter, pellets och pulver. Medlemmarna är alltså bioenergins basindustri. Föreningen bildades 1986 och har till uppgift att verka för ökad användning av trädbränsle. Föreningens medlemmar producerar och levererar ungefär 80 % av det trädbränsle som säljs på den svenska kommersiella marknaden.

Då vi representerar producenter av förnybar energi har vi svårt att se varför vårt bränsle ska missgynnas i jämförelse med andra förnybara energikällor. Definitionen om ”fritt flödande energi” kan vi inte acceptera och varför missgynna biobaserad fjärrvärme såsom nu sker i så kallad ”köpt energi”?

Ved kan visserligen ha alternativ användning men det här styr marknaden bra i Sverige idag. Det mest värdefulla timret går till sågverk, det som passar för massa- och papperstillverkning används där och sedan finns t ex skogsbränslen och biprodukter från skogsindustrin som är bra att elda med. En stor del av dagens trädbränsle har idag inget annat användningsområde, och det vore förödande att missgynna denna bransch idag då den med all sannolikhet behöver delta som en producent av bioråvara i det framtida biobaserade samhället.

 

Svenska Trädbränsleföreningen

Karin Vestlund Ekerby

Remissvar från Svenska Trädbränsleföreningen avseende Förslag på åtgärdsprogram för Bottenvikens vattendistrikt 2015-2021. Dnr 537-9859-2014.

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2015.04.28

Vattenmyndigheten Bottenviken har en remiss av Förslag på åtgärdsprogram för Bottenvikens vattendistrikt 2015-2021. Svenska Trädbränsleföreningen har följande synpunkter på rubricerad remiss:

Svenska Trädbränsleföreningen är en branschförening för svenska producenter av trädbränsle till energiproduktion och som råvara till förädlade bränslen såsom briketter, pellets och pulver. Medlemmarna är alltså bioenergins basindustri. Föreningen bildades 1986 och har till uppgift att verka för ökad användning av trädbränsle. Föreningens medlemmar producerar och levererar ca 80 % av det trädbränsle som säljs på den svenska kommersiella marknaden.

Det är ett mycket omfattande samrådsunderlag med bedömningar och åtgärdsförslag på såväl nationell nivå som nedbrutet på enskilda avrinningsområden och lokala vattenråd som remitterats. Det gör hela processen och samrådet svårgenomträngligt. Inledningsvis konstaterar dock Svenska Trädbränsleföreningen att det är viktigt med tillgång till bra vatten men att frågan om vad som är naturligt försurade vatten och vilka vatten som är försurningskänsliga inte verkar vara helt utrett. Vi ställer oss frågande till ett förvaltningssystem med kvalitetsbedömningar som utgår från ett opåverkat ursprungligt naturtillstånd som grund, där avvägningar mot andra angelägna samhällsintressen saknas.

Försurning, askåterföring och Skogsstyrelsen – åtgärd 7

Tanken med askåterföring är att upprätthålla markens pH, basmättnad och att därigenom förbättra kvaliteten på det vatten som rör sig från skogsmarken ut i omgivande vattenekosystem och grundvatten, men det finns omfattande kunskapsluckor vad gäller markens egen förmåga att kompensera för näringsförlusterna. Forskarna konstaterar att vittring av mineraler är svår att kvantifiera. Det finns även omfattande kunskapsluckor hur vittringen påverkas av markförhållanden och klimat. Markförsurning och näringsämnesförluster påverkar processer i marken som skulle kunna innebära att försurning och näringsbrist motverkas, och huruvida aska kan avhjälpa försurningen är inte heller klart. Det finns forskning av Anneli Ågren, Sveriges Lantbruksuniversitet, som tyder på att askan bör spridas i områden med pH kring 5,5 eftersom man där har störst chans att påverka. Vilka dessa områden är, är olika för olika delar av landet. De förslag till åtgärder som förs fram i Skogsstyrelsen – åtgärd 7 är styrning av olika slag, och ansvar för genomförande läggs på Skogsstyrelsen. Det ställs dock krav på åtgärder som inte korrelerar mot vetenskapliga underlag. Vi ifrågasätter därför effektiviteten av förslagen och vill lyfta de utmaningar som finns att hantera för Skogsstyrelsen. Bland utmaningarna kan nämnas att sameldning leder till brist på lämplig aska, logistiska problem och små tidsfönster för åtgärden, ökad körning med tyngre maskiner samt forskning som inte är entydig avseende behov och effekter på försurning och tillväxt. I samanhanget bör påpekas att ett ökat pH även kan förändra mobiliteten av gifter i mark och vatten.

Fungerande system för askåterföring finns och har funnits på flera håll i Sverige. Där det fungerar finns en kombination av medvetna markägare, askproducenter som väljer askåterföring även om det finns billigare möjligheter till kvittblivning av askan och tillgång till aktörer som kan sprida askan. Där det inte fungerar råder således brist på en eller fler av dessa faktorer. Askproducenterna kan exempelvis tvingas till kostnadsjakt av sina ägare. Vidare kan det råda brist på utrymme för askhanteringen, brist på askspridningsentreprenörer eller att man bedömer att kvaliteten på aska inte håller för transport och spridning. Sammanfattningsvis konstaterar därför Svenska Trädbränsleföreningen att fortsatt forskning samt fortsatt dialog med berörda aktörer, exempelvis inom ramen för Skogsstyrelsens Aktörsrådet, sannolikt är den mest relevanta och effektivaste åtgärden för att hantera frågan. Vi vill även påpeka att skogsbranschen också arbetar aktivt med försurningsfrågan i olika sammanhang, t ex genom arbete för att undvika allvarliga körskador och att brett tillämpa funktionella kantzoner mot vattendrag och sjöar.

Vi ser inte att det idag finns underlag för att begränsa GROT-uttaget från områden med försurningskänsliga marker. Och vi vill påpeka att bl a miljömålet Begränsad Klimatpåverkan är beroende av god tillgång på biobränsle. Som också antyds i texten är det inte säkert att askan alltid ska spridas där GROT-uttaget skett utan det kan finnas områden där askan behövs bättre. Med dagens låga olje- och kolpriser och god tillgång på avfall har dock efterfrågan på förnybar råvara minskat. Uttaget av avverkningsrester som GROT (grenar och toppar) ökar därför inte för närvarande, vilket påstås i texten. Vår förhoppning är dock att förnybara bränslen ska gynnas mer, så Sverige kan nå målet om nettonollutsläpp till år 2050, vilket i så fall kommer leda till ökat uttag. Emellertid är det inte relevant att ställa långtgående krav på åtgärder som inte med säkerhet når målet om bra vattenkvalitet.

 

Svenska Trädbränsleföreningen

Karin Vestlund Ekerby

Remissvar från Svenska Trädbränsleföreningen avseende Promemoria Vissa punktskattefrågor inför budgetpropositionen för 2016, Fi2015/1733.

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2015.04.28

Finansdepartementet har skickat en remiss av Promemoria Vissa punktskattefrågor inför budgetpropositionen för 2016. Svenska Trädbränsleföreningen har följande synpunkter:

Det som tydligt skulle stärka möjligheterna för en fortsatt ökning av biodrivmedel i Sverige är långsiktiga spelregler som skapar möjlighet för de företag som vill investera i en utökad produktion. De framtida affärsmöjligheterna finns i att bryta fossilberoendet. En sammanhållen politik där förnybara råvaror gynnas, för ett hållbart samhälle med minsta möjliga klimatbelastning behövs. Ett resurseffektivt och biobaserat samhälle, där fossila och andra resurskrävande material ersätts av bioråvara ger stor klimatnytta. Vi behöver använda mer av vår förnybara skogsråvara. För att nyttja de investeringar och den miljöpåverkan som produktionen av dagens transportflotta redan gett upphov till är det bra att arbeta för förnybara drivmedel som kan används i dagens bilar och i dagens distributionssystem.

Regeringen hävdar att dess ambition är att ge långsiktigt hållbara villkor för biodrivmedel. I så fall bör den svenska regeringen fortsätta använda koldioxidskatt enligt principen att förorenaren ska betala. För att bekämpa klimatförändringarna finns ingen orsak att ge fördelar för fossila bränslen, däremot bör förnybara energikällor främjas. Det framgår även av Lissabonfördraget att utvecklingen av nya och förnybara energikällor ska främjas (artikel 194.1.d). Sveriges skattelinje har varit mycket framgångsrik och lett till att vi ligger bäst till inom EU när det gäller förnybara bränslen i trafiken.

Svenska Trädbränsleföreningen anser att samma klimatmässiga styrning bör tillämpas oavsett energislag. Nu lagt förslag ger tyvärr ökade skillnader i kostnaden för utsläpp av koldioxid mellan företag inom utsläppshandeln och företag utanför. Även vad gäller drivmedel förekommer skevheter. Det hade varit bättre om koldioxidskatten höjts för drivmedel och inte energiskatten som nu föreslås, och i varje fall bör energiskatt på fossil gas som används som drivmedel införas.

EU-rättens statsstödsregeler sätter inga begränsningar i hur lite skatt som behöver tas ut på förnybara drivmedel. EUs statsstödsregler anger att det ska råda ungefärlig prisparitet mellan fossila och förnybara drivmedel. Den svenska skattenedsättningen har godkänts av EU. Den ska visserligen ses över med jämna mellanrum, men EU-kommissionen har inte haft synpunkter på att det förnybara är överkompenserat i Sverige i dag. EU tvingar således inte Sverige att höja skatten på förnybart.

Finansministern tillstår (Dnr Fi2015/2131) att styrmedlen för biodrivmedel under senare år inte varit tillräckligt långsiktiga och stabila för att få igång nödvändiga investeringar på området. Arbete ska därför pågå för att ta fram förslag till nya styrmedel som bättre ska tillfredsställa EUs statsstötsregler och ge långsiktigt goda villkor för hållbara biodrivmedel. Det låter ju bra men varför då lägga fram detta förslag. Ett förslag som inte kommer att ge några klimatvinster. Avsikten med förslaget är att åtgärda överkompensation för låginblandad etanol och E85. Samtidigt tillstår finansministern att ED95 inte överkompenseras. I remissen finns dock inget undantag för ED95, vilket är besynnerligt.

Frågan är även på vilket sätt E85 överkompenseras? Det är inte logiskt att räkna eventuell överkompensation på de priser som rådde i genomsnitt för fossildrivmedel under 2014. Varför ska någon som använder etanol 2016 betala för att någon annan möjligen betalade för lite två år tidigare? Med dagens priser är etanol knappast överkompenserat jämfört med bensin. Och vilka signaler sänder detta resonemang till producenter av etanol? Under 2016 kommer förbrukningen av E85 sannolikt helt försvinna, om inte priserna på de fossila bränslena av marknadsskäl skulle öka dramatiskt. Vem vågar satsa på produktion av förnybara bränslen med sådana förutsättningar?

Det är bra att regeringen insett att det svenska jord- och skogsbruket lever i en utsatt konkurrenssituation, och att näringarna i helhet bör kompenseras för den höjning som görs av energiskatten på dieselbränsle 2016. Men vilken kompensation finns om näringen använder förnybara bränslen istället? Nu liggande förslag tycks missgynna biodiesel. Och hur påverkas konkurrenssituationen längre fram i kedjan? Varken jord- eller skogsbruk kan gynnas av att livsmedels- och skogsindustrin får en ökad beskattning. Promemorian anger att ”Livsmedelssektorn och skogsindustrin förväntas få de största ökningarna av transportkostnader, dock bedöms konsekvenserna för livsmedelsindustrin bli begränsad eftersom transportkostnaderna utgör en relativt liten del av de totala produktionskostnaderna. Hur hårt åkerinäringen drabbas beror på i hur stor grad de förlorar marknadsandelar gentemot utländska åkerier. (s.41)” Tappar svensk livsmedels- och skogsindustri konkurrenskraft drabbas jord- och skogsbruket likväl som åkerierna. Ökade transportkostnader slår hårt mot skogsbränslen. Dessa bränslelaster är skrymmande och bilens lastförmåga i ton kan därför inte nyttjas fullt ut. Redan idag finns det en hel del skogsbränsle som får ligga kvar i skogen eftersom det inte är lönsamt att transportera dessa råvaror längre sträckor till förbrukningsanläggningar, och ute i skogen finns inga möjligheter till överflyttning till andra transportslag.

Tyvärr ger även förslaget om en extra uppräkning av skatterna, utöver KPI, på bränslen med två procentenheter en skattehöjning och som i praktiken även urholkar höjningen av återbetalning till jord- och skogsbruket. Uppindexeringen drabbar även biodrivmedel, så omräkningen är i första hand ett sätt att öka skatteintäkterna och inte ett sätt att hantera frågan om växthusgaser vilket anges i promemorian (s. 35).

Priset på bensin och diesel har sjunkit med två kronor under det senaste året för konsumenter. I enlighet med promemorians text så skulle således förbrukningen av dessa bränslen ökat drastiskt. Det gör den inte, enligt SPBI. En svag ökning av dieselförbrukningen kan konstateras men det gör inte alls att ”det föreligger ett samband mellan låga priser på fossila bränslen och hög drivmedelskonsumtion per bil och per capita (s. 39)”

I promemorian anges att biodrivmedel idag får göra avdrag för hela koldioxidskatten. Vilken ynnest, att få göra avdrag för en skatt på ett utsläpp som inte finns. Förnybara material ger ingen nettotillförsel av växthusgaser till luften. Vi har uppfattat att det är grunden för koldioxidbeskattningens uppbyggnad och att Sverige hävdar den linjen i EU.

 

Svenska Trädbränsleföreningen

Karin Vestlund Ekerby

Remissvar från Svenska Trädbränsleföreningen angående Åtgärdspaket för en energiunion (COM(2015) 80 final), M2015/611/Ee.

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2015.03.23

Svenska Trädbränsleföreningen, ST, har följande synpunkter på rubricerade meddelande från Europeiska Kommissionen. Vi har även kortfattat framfört synpunkterna vid samråd på departementet 13 mars.

Allmänt

En gemensam marknadsstruktur inom EU är mycket angeläget. Det gäller främst styrmedel, lagar och regleringar men även fysisk infrastruktur för de ledningsbundna energislagen.

Meddelandet anger först tre angelägna mål för energiförsörjningen:

• Bättre energitrygghet
• Hållbarhet
• Konkurrenskraft

ST anser att det effektivaste sättet att nå energitrygghet är en gemensam marknad med harmoniserade klimatrelaterade styrmedel och ett minimum av andra regelverk. Fokus skall alltså vara på en väl fungerande gemensam marknad med ett minimum av byråkrati och reglering och detta kommer då att resultera i europeisk konkurrenskraft och försörjningstrygghet.

Meddelandet anger därefter fem strategiska aspekter för att nå målen:

• Energitrygghet, solidaritet och förtroende
• En helt integrerad europeisk energimarknad
• Energieffektivitet
• En ekonomi utan kol och olja
• Forskning, innovation och konkurrenskraft

Vi upprepar att en harmoniserad marknad med gemensam klimatrelaterad styrning skall vara det främsta verktyget och det som krävs för att övriga aspekter skall kunna uppnås.

En utmaning för energiunionen blir att komma bort från alla nationella regelverk och ”offentliga ingrepp” som hindrar en gemensam marknad med harmoniserat regelverk. Medelandet ägnar stort utrymme åt detta. Man framhåller att många medlemsstater har reglerade energitaxor med priser som ligger under faktiska kostnader och säger att alla reglerade priser bör fasas ut. ST håller med. Man framhåller att skydd av konsumenter med svag ekonomi i stället skall ske via det allmänna välfärdssystemet.

Meddelandet framhåller att det viktigaste styrmedlet är EU:s system för handel med utsläppsrätter det vill säga klimatrelaterad styrning. Detta system skall vidareutvecklas med succesivt högre ambitionsnivå och faktisk påverkan.  ST tillstyrker.

Man hävdar att de beslut som redan fattats kommer att leda till ett pris på koldioxidutsläpp som motsvarar kostnaderna. Det låter bra men vi känner oss inte övertygade om den prognosen.

 

Särskilda synpunkter på det som närmast berör Trädbränsleföreningens verksamhetsområde.

Meddelandet noterar att det finns sektorer som inte omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter och för dessa sektorer måste nationella mål fastställas. Det sägs att mark- och skogsbrukssektorn kommer att införlivas i EU:s ram fram till 2030. Vi måste avvakta med synpunkter på denna del tills det föreligger mer konkreta förslag.

Meddelandet framhåller att uppvärmning och kyla är den största enskilda källan till energiefterfrågan i Europa och att stora effektivitetsvinster måste fångas upp när det gäller t.ex. fjärrvärme. Detta skall utvecklas i kommissionens strategi. Vi noterar att vi redan kommit långt med detta i Sverige och önskar att Meddelandet hade tryckt ännu hårdare på de potentialer som finns till effektivare uppvärmning med förnybar energi i flertalet medlemsländer. Vi måste avvakta vad som senare framkommer i kommissionens strategiutveckling.

Meddelandet har ett kort avsnitt om investeringar i bio-sektorn bl.a. i avancerade, hållbara alternativa biobränslen.  Det känns som ett avsnitt som tillkommit pliktskyldigast. Det sägs att EU måste ta hänsyn till bioenergins effekter på miljön, markanvändningen och livsmedelsproduktionen. Väl kända ambitioner men inget konkret!

Om avsnittet om bioekonomi är kort så är skrivningarna om Europas import och distribution av fossilgas så mycket mer omfattande. Här beskrivs behovet av mycket stora investeringar i nya transit-ledningar, terminaler och buffertlager för att minska beroendet av rysk gas. Vi vill ifrågasätta rimligheten av att alltför stora delar av EU-gemensamma medel satsas på detta. Med tanke på klimateffekter och omvärldsberoende är det mer motiverat att satsa gemensamma medel på utveckling av effektiv, inhemsk bioenergi och säker kärnkraft. Det senare i den omfattning och på de platser där kärnkraften redan är etablerad.

I ett avsnitt om forskning, innovation och konkurrenskraft sägs att energiunionen skall bli en motor för tillväxt, arbete och konkurrenskraft. Det låter bra. ST anser att det helt avgörande då är om man lyckas skapa en harmoniserad och gemensam marknad med fokus på klimatrelaterad styrning och enklast möjliga regelverk. Detta har vi redan framhållit ovan.

För Sverige är det viktigt att kunna behålla koldioxidskatten som styrmedel för de sektorer som inte styrs via handel med utsläppsrätter. Det är också angeläget att kunna behålla en god el-balans tillsammans med Norge och att skapa förutsättningar för effektivare lastbilstransporter som är nödvändiga för att få fram skogsbränslet.

Enligt uppdrag / Sven Hogfors

Svenska Trädbränsleföreningen, 105 33 Stockholm.   info@tradbransle.se    www.tradbransle.se

Remissvar från Svenska Trädbränsleföreningen angående promemorian ”Höjd ambitionsnivå i elcertifikatsystemet till 2020”, M2015/698/Ee.

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2015.03.05

Svenska Trädbränsleföreningen har följande synpunkter på det som sägs i promemorian:

Givet regeringens aviserade höjning av ambitionsnivån i elcertifikatsystemet till att Sverige skall finansiera 30 TWh ny förnybar elproduktion till 2020 jämfört med 2002 och att detta ligger fast efter förhandlingar med Norge tillstyrker vi att ambitionshöjningen sker genom en linjär upptrappning av kvoterna mellan 2018 och 2020.

När det gäller promemorians bedömningar av konsekvenserna av en höjd ambitionsnivå och en linjär upptrappning till 2020 så anser vi att analyserna är osäkra.

I den refererade analysen har enbart förändringar av elpris och därav förorsakade ändringar av elcertifikatpris kvantifierats. Andra faktorer har inte vägts in i analysen som således är i hög grad teoretisk.  Elpriset förväntas sjunka med ca 0,8 öre/kWh runt 2020 på grund av ökat utbud. Om elpriset går ner förväntas elcertifikatpriset stiga eftersom producenterna vill ha täckning för sina investeringskostnader. För vindkraft beräknas denna teoretiska ökning av elcertifikatpriset vara i storleksordningen 0,25-0,50 öre/kWh. Vi finner som sagt konsekvensanalyserna vara mycket begränsade, osäkra och teoretiska.

Promemorian föreslår att ändringarna av ambitionsnivå och kvotkurva skall träda i kraft 1 januari 2016. Både till detta och till förslagen i övrigt vill vi säga att det finns skäl för att den nyligen tillsatta energikommissionen ges möjlighet att lämna synpunkter och påverka förslagen så att frågorna kan belysas och sättas in i ett större sammanhang.

 

För Svenska Trädbränsleföreningen

Sven Hogfors, Styrelsens sekreterare

Rapporter från Trafikverket och Transportstyrelsen om TYNGRE och LÄNGRE FORDON PÅ DET ALLMÄNNA VÄGNÄTET

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2014.10.20

Svenska Trädbränsleföreningen är branschförening för producenterna av trädbränsle. Trädbränsle är nu Sveriges största energikälla. Föreningen har följande synpunkter på de rubricerade utredningarna och deras förslag.

Förslaget att öppna det allmänna vägnätet för fordonståg med bruttovikt upp till 64 ton anser vi bör ges högsta prioritet, genomföras omgående och utan fördröjande koppling till andra processer. Produktionen av skogsråvara sker över så gott som hela landet och det är av stor betydelse att kunna nyttja hela det allmänna vägnätet med enhetliga fordon. Vår bransch behöver stärka konkurrenskraften för inhemsk råvara mot importerat trädbränsle som ökat sin marknadsandel under senaste åren.

Branschens transporterade material (t.ex. skogsflis, sågspån och bark) har relativt låg densitet. Därför är det av största vikt att de utestående frågorna kring ökad fordonslängd och ökat lastutrymme snabbt klaras ut.

För skogsnäringen som helhet är det angeläget att så stora delar som möjligt av det svenska vägnätet snabbt öppnas för 74-tons fordonståg. Även här är det angeläget att frågorna om ökad längd och ökat lastutrymme snabbt förs framåt. Länsstyrelsen i Norrbotten har ett förslag till hur det kan ske genom att regelverket ändras från att godkänna vissa vägsträckor för långa fordon till att godkänna fordonet, t.ex. enligt Transportstyrelsens rapport, bilaga 3.

Åtgärderna för bruttovikt 74 ton kan ske enklare och snabbare än vad utredningarna föreslår. Här vill vi hänvisa till de förenklingar som bl.a. Skogsindustrierna pekar på.

Det är angeläget att fortsätta utvecklingsarbetet kring tunga fordon enligt  HTC-programmets liggande planer.

För styrelsen i Svenska Trädbränsleföreningen
Sven Hogfors, styrelsen sekreterare

Förslag till nya virkesmätningsföreskrifter.

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2014.06.09

Svenska Trädbränsleföreningen har beretts tillfälle att lämna synpunkter på rubricerade förslag. Svenska Trädbränsleföreningen har följande synpunkter:

Som vi framfört vid tidigare remissomgångar av detta lagstiftningspaket anser vi att intentionerna i lagförslaget, där alla virkessortiment nu kommer omfattas av lagen, är bra.

Lokala försörjningssystem med skogsbränsle direkt från lokala skogsägare till lokala värmecentraler är oftast mycket resurseffektiva (bl.a. låga logistikkostnader) och med goda hållbarhetsegenskaper i övrigt och de bör därför inte försvåras av mätningsbestämmelser. Det är därför mycket positivt att föreskrifterna i föreslagen § 2 definierar småskalig förädling och energiproduktion och vi menar att gränsen vid 2 000 kubikmeter fast mätt virke är rimlig. Det är bra ha samma gräns oavsett om det gäller vidareförädling eller energiproduktion då man inte alltid vet vad råvaran kommer att användas till. Däremot ställer vi oss frågande till varför Skogsstyrelsen går utöver det bemyndigande de har getts i lagförslaget och skriver om ”skogsbränsle eller energiskogsbränsle” och gör en egen tolkning i bilaga 1 av vad som ingår i dessa termer. Lagen reglerar virke (stam, stubbe och grenar av avverkade träd oavsett sönderdelning före industriell vidareförädling) och föreskrifterna kan inte gå utöver lagen. Det är bra att grunden för föreskrifterna är volym, men för ökad förståelse för de energiproducenter som nu kommer att beröras av lag och föreskrifter kan gränsen översättas till energiinnehåll.

Avseende de krav på mätning och noggrannhet som föreskrifterna föreslår anser Svenska trädbränsleföreningen att det är angeläget att virkesmätningen inte blir mer kostsam än omständigheterna motiverar. Det är mycket viktigt för vårt inhemska trädbränsles konkurrenskraft. Svenska trädbränsleföreningen anser att förslagna föreskrifter måste ge en kostnadseffektiv och rättssäker virkesmätning. När det gäller § 7 i föreskrifterna anser Svenska Trädbränsleföreningen att det borde vara den som ansvarar för mätningen som har anmälningsskyldighet. Det finns även otydligheter i § 16. På vilket sätt och hur ofta ska den som utför mätningen, genom egenkontroll, tillse att utrustningen fungerar som den ska? På vilket sätt och hur ofta ska mätutrustningen kontrolleras? Svenska Trädbränsleföreningen bedömer att sannolikt inte någon inom biobränslebranschen förstår innebörden av föreslagen skrivning. Paragrafen måste således omformuleras, så att de frågor vi ställer ovan besvaras på ett enkelt och tydligt sätt.

Det är viktigt att rimliga kontrollförfaranden kan tillämpas. I § 17 anges att kontrollen ska vara systematisk och ändamålsenlig. Vad det innebär framgår inte. Vi vill påminna om att volymmätning av GROT-flis på tippflak eller i balja/container (”skeppmätning”) är en vanlig mätmetod i bränslebranschen.  När dessa mätningar skall kontrollmätas kan problem uppstå. Om baljan/containern kan ställas åt sidan så kan kontrollen utföras senare. Men om det inte är tekniskt eller ekonomiskt möjligt så uppstår problem. Samma sak gäller för laster som skall tippas. Vid kontroll kan hela ekipage tvingas bli stillastående. En avgörande faktor för kostnaden av kontrollerna är vilken kontrollfrekvens som krävs. SDC bestämmer nu kontrollfrekvens utan hänsyn till varans värde. Vid SDCs bestämning av kontrollfrekvens för bränslesortiment bör hänsyn tas till det värde som den aktuella varugruppen vanligen har. Det är orimligt med ett kostsamt kontrollförande för en vara med lågt marknadsvärde. För bränslesortimenten är affärsmarginalerna som regler små. Kontrollfrekvensen bestäms med hänsyn till mätvärdenas spridning och här saknar SDC i dag underlag till sådana beräkningar för energisortimenten. Det innebär att de ekonomiska konsekvenserna av kontrollverksamhet för energisortimenten inte nu kan bedömmas.

Svenska Trädbränsleföreningen anser därför att det är viktigt att när den nya lagstiftningen varit på plats behöver en uppföljning genomföras för att undersöka hur lagen fungerar i praktiken för primära skogsbränslen.

Nationalencyklopedin anger att torrsubstans är återstoden av ett ämne sedan det ingående vattnet avlägsnats. Termen ”torrsubstans” behöver således få en korrekt beskrivning i bilaga 1.

Svenska Trädbränsleföreningen
Karin Vestlund Ekerby och Sven Hogfors

Utredning om fossilfri fordonstrafik (SOU 2013:84).

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2014.05.15

Näringsdepartementet har skickat en remiss av betänkandet Fossilfrihet på väg. Svenska Trädbränsleföreningen har följande synpunkter:

Det är mycket positivt att utredningen visar vägar att nå ett samhälle där transportarbetet i hög grad görs utan fossila bränslen. Utredningen ger uppmärksamhet åt att 85 procent transportsektorns energianvändning är fossil (enligt EUs beräkningsmodell). Vi behöver nu tydliga politiska mål som ger drivkraft för biodrivmedel.  Svenska Trädbränsleföreningen anser att regeringens vision ”Sverige – ett land utan klimatutsläpp 2050” är fullt möjlig att nå. Delmålet om en fossiloberoende fordonsflotta är tufft men vi är eniga med utredningen i att det krävs tuffa mål för att det ska bli svenska satsningar på andra generationens biodrivmedel, där trädråvara är en viktig utgångspunkt.

Sverige är ett skogrikt land och en av våra föredalar i en framtida bioekonomi är tillgången på råvara. Sveriges energianvändning är till över 50 procent förnybar och biobränsle är det största energislaget, med totalt 130,8 TWh år 2012. Ungefär 85 procent av biobränslet har sitt ursprung i skogen, runt en procent kommer från jordbruket och resten är avfall och torv. Skogen är alltså den viktigaste svenska biobränslekällan. Det är restprodukter från industrin, men uttag av primärt skogsbränsle har också blivit en viktig kugge i energisystemet. Skogsbränslet består i första hand av grenar och toppar (grot) men en del skördas också i form av långa okvistade toppar och klena stammar. Till detta kommer skadad stamved, såsom rötskadad eller brandskadad ved.

I nuläget finns vissa möjligheter att öka uttaget av timmer och massaved i Sverige, som kan ge ökade volymer av biprodukter. Den stora potentialen finns dock framförallt i ett ökat uttag av primära skogsbränslen. Mängden avverkningsrester och biprodukter bygger dock på att de traditionella sortimenten sågtimmer och massaved avverkas. Det blir alltså inga stora skogsbränsleuttag om inte de traditionella sortimenten efterfrågas. Genom god traditionell skogsskötsel kan tillväxten öka på längre sikt, och därmed även uttagen av alla sortiment. Bioenergimarknaden har öppnat nya marknader för skogsägare och förstärkt aktiv skogsskötsel, vilket är nödvändigt för att producera högkvalitativt rundvirke. Det har också skapat verkligt värde för vissa typer av råvara (grot, röjningsvirke mm) som tidigare inte haft det.

Idag levereras drygt 23 TWh primärt skogsbränsle men det finns stora potentialer att öka uttaget från skogen. I utredningen anges att uttaget av primärt skogsbränsle kan öka med 43 TWh per år nu. På längre sikt kan ökad tillväxt ge ytterligare uttagsmöjligheter av både stamved och avverkningsrester, och därför skulle det årliga uttaget kunna öka med 72 TWh om 30-50 år. Skogforsk har använt Skogsstyrelsens senaste beräkningar (SKA-VB 08) för att ta fram egna beräkningar av potentialen och de menar att det finns en outnyttjad potential på över 45 TWh per år. Därtill finns alltid möjlighet till ökad import. Finns efterfrågan kan uttagen helt klart öka.

Svenska Trädbränsleföreningen ser även att efterfrågan av skogsbränsle minskat något under senare tid då användningen av avfall till el- och värmeproduktion ökat, liksom ökad energieffektivisering och ökad användning av spillvärme från industrin. Detta gör att tillgången till råvara för produktion av biodrivmedel är god.

Biodrivmedel är inte bara förnybara och klimatneutrala utan kan även bidra till ett minskat importberoende. Redan idag finns tillverkning av biodiesel som stammar från massabrukens restprodukt tallolja.

Svenska Trädbränsleföreningen anser att generellt verkande och långsiktiga styrmedel är att föredra. Styrmedel som ger incitament till låga växthusgaser bör främjas. Kvotplikt är bra men systemet bör ändras så att biodrivmedel med hög klimatprestanda premieras. Det är viktigt att styrmedel inte leder till att svenska varor och tjänster konkurreras ut och/eller att utsläppen flyttar utomlands. Produktionen av råvaran kräver goda villkor som ger en rimlig konkurrenssituation.

Riktade stöd kan vara motiverat i vissa fall och prispremiemodellen som presenteras bör utredas vidare. Tillsammans med andra skattemässiga justeringar leder modellen till att dieseloljan ökar i pris med cirka 2 kr/l. Det här kan bli bekymmersamt. Med ett högre dieselpris blir det mindre lönsamt att ta ut skogbränsle och då kanske biodrivmedelsproducenterna får försörjningssvårigheter. Inte för att råvara inte finns utan för att den blir olönsam att ta ut. Över en fjärdedel av kostnaderna vid GROT-uttag kan hänföras till transporter.

Förutsatt att ekonomin inte avmattas kommer förmodligen mer gods behöva transporteras. Det är positivt att utredningen tar upp möjligheterna med längre och tyngre lastbilar, men vi hade gärna sett tydligare rekommendationer här. När det gäller transporter från skogen finns ofta små möjligheter till returer och det är sällan järnväg finns inom räckhåll. Lastbilar kommer därför fortsatt vara viktiga för branschen och avstånden kommer inte minska.  Således vore det beklagligt om man skulle välja att beskatta avstånd. En kilometerskatt ger inga incitament till att byta bränsle eller minska förbrukningen. En kilometerskatt skulle fördyra vägtransporterna utan att ge några reella miljövinster eftersom det ofta saknas alternativa transportsätt. Skatten slår mot alla som är beroende av vägtransporter, och skulle inte minst drabba landsbygden.

Svenska Trädbränsleföreningen
Karin Vestlund Ekerby

Energimyndighetens uppdragsredovisning ”Kontrollstation för elcertifikatsystemet 2015”
N2014-734-E

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2014.05.12

Svenska Trädbränsleföreningen, ST, har tagit del av rubricerade promemoria och har följande synpunkter:

I allt väsentligt finner vi promemorian och dess förslag vara bra och vill tillstyrka att förslagen genomförs.

Vi noterar att Energimyndighetens analys visar att den svenska kvotplikten för förnybar el måste höjas med 75 TWh under perioden 2016-2035 för att uppfylla intentionerna i EU, svenska målsättningen och avtalet med Norge. Syftet med elcertifikatsystemet är att på ett kostnadseffektivt sätt öka produktionen och användandet av förnybar el i enlighet dels med Sveriges nationella mål om +25 TWh sådan el 2020 jämfört med 2002 och dels ett gemensamt mål med Norge om + 26,4 TWh 2020 jämfört med 2012.

Det förslag till kvotjustering som promemorian tagit fram innebär att kvotplikten höjs med 34 TWh under 2016-2019. Under  åren 2016-2020 då kvoterna höjs som mest kan detta medföra att elkundernas kostnader ökar med 1,8 – 3,5 öre per KWh. För en villakund med årlig användning på 20 000 KWh motsvarar det 360-700 kr per år.

Med tanke på att det också innebär att Sverige då byggt ut för en inhemsk försörjning med förnybar el och minskat beroendet av omvärlden så finner ST att merkostnaden för el dessa år är väl motiverad. Detta inte minst mot bakgrund av att Centraleuropas energiförsörjning nu ser ut att bli än mer problematisk.

För våra medlemmar, trädbränsleproducenterna, är det bra att styrmedlen för utbyggnad och drift av kraftvärme och industriellt mottryck är förutsägbara och stabila. Vi vill påminna om att det finns en stor outnyttjad potential skogsbränsle (storleksordningen +50% eller +50 TWh/år). I och med att mer avfall nyttjas som bränsle så ökar den outnyttjade potentialen skogsbränsle ytterligare.

För att säkra elcertifikatsystemets styrning mot målen på både kort och lång sikt föreslår promemorian en princip för hur kvoterna skall justeras både vid den nu aktuella kontrollstationen och vid framtida kontrollstationer (vart 4.e år). Så vitt ST kan bedöma är principen för kvotjustering, så som den beskrivs i avsnitt 5.3.1., väl underbyggd och bra.

Vid genomgång av promemorian är det några detaljer som ST är oklar över. Det gäller vad som ingår i begreppet ”transaktionskostnader” respektive ”pris för nät” som används bl.a. i avsnitt 5.4 Konsekvensanalyser. En närmare beskrivning av vad dessa termer inkluderar vore på sin plats.

Svenska Trädbränsleföreningen
Sven Hogfors, styrelsen sekreterare

EU:s meddelande (KOM(2014)15) med förslag på klimat- och energipolitiskt ramverk för perioden 2020-2030.

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2014.02.24

Synpunkter från Svenska Trädbränsleföreningen:

Bindande klimatmål – 40% till 2030:  Positivt men målet kan sättas högre !
27% förnybart gemensamt i EU:  Inget obligatorium för enskilda MS. Bör tas med försiktighet så att det inte tränger undan befintlig, konkurrenskraftig energiförsörjning inom EU.
Översyn energieffektiviseringspolitiken 2014- :  Motiverat !
Reform EU ETS – utsläppshandel:  Motiverat !  Fungerar inte i nuläget !
Nya nationella styrsystem för säker, konkurrenskraftig och hållbar energiförsörjning:  Motiverat !
Förslag på indikatorer för en konkurrenskraftig, säker och hållbar energiförsörjning:  Bra om det kan genomföras utan byråkratiskt krångel.
Gemensamma statsstöds-riktlinjer för miljöskydd:  Bra. Men det får inte äventyrar Sveriges väl fungerande koldioxidbeskattning  och absolut ingen ”kaskadreglering”.
Oförändrat kompensationssystem för energiintensiv industri:  Acceptabelt.
Främja försörjningstrygghet genom mer inhemsk, hållbar energi. Diversifiering:  Bra !
Politik  transportbränslen:  Behöver mer uppmärksamhet, tydligare mål och drivkrafter. Beklagligt om man skulle välja att beskatta avstånd, bättre främja alternativ som ger låga utsläpp av växthusgaser.
Skogsbrukets kolflöden:   Undvik fokusering på kolförråd i mark och stående skog. Fokusera på dynamiken i skogtillväxt och på substitutionseffekter. Mer skog kan odlas och användas i EU!!
Bioenergi:  Bioenergi ges för lite uppmärksamhet i COM:s förslag. Förtjänsterna behöver framhållas och stödjas tydligare.
Utveckling av infrastruktur:   Motiverat !

Svenska Trädbränsleföreningen
Sven Hogfors,  styrelsens sekreterare